”Det är en märklig tid vi lever i”. Så beskrivs ofta vår tid under coronapandemin. Visst är den märklig och innebär ett levnadssätt vi inte är vana vid. Jag vill däremot föreslå ett tillägg. ”Tråkig”. Det är framförallt en oerhört ”tråkig” tid vi lever i.
Pandemin påverkar oss alla i olika grad men vi har alla behövt anpassa oss efter nya vanor och rutiner. Att ändra sina vanor må vara nödvändigt men det är definitivt något av det tråkigaste som finns.
Sextiosex dagar. Så lång tid sägs det ta för en människa att skaffa sig nya rutiner. Det kan vara allt från att lägga om sin kost, vänja sig med en ny frisyr eller att anpassa sitt liv för en coronapandemi. I skrivande stund har jag precis passerat min åttionde dag att jobba hemifrån. Faktiskt känns det som att jag lyckats med att skaffa nya vanor men vägen hit har varit både lång och trist.
Våren som brukar vara pånyttfödelsen och återuppståndelsens tid har förbytts till restriktionernas och tråkighetens tid. Vi firar våra äldres födelsedagar per telefon, vi träffar inte våra vänner, vi avstår från att boka det årliga sommarnöjet kring Medelhavet. Allt för samhällets stora nytta förstås, men tråkigt än dock.
För egen del har förändringarna varit stora som små. Våren 2020 skulle bli rolig med journalistutbildning på Poppius och möten med nya spännande människor. Istället blev jag sittandes framför datorn i vardagsrummet. På en tråkig pinnstol.
Det är nödvändigt att ha tråkigt just nu och kanske blir hösten lika trist. Ingen vet hellre hur kul 2021 kommer bli. Vi kan däremot vara säkra på att roliga en dag kommer tillbaks. När vi tillsammans firar födelsedagar med slabbande av gräddtårta och vindoftande bål och gör bomben i hotellpoolen på ett charterresmål.
Förhoppningsvis kommer vi ihåg att säga ”det är en väldigt rolig tid vi lever i just nu.”
Text: Viktor Gauffin