Anna Brundin, 37, har lämnat bostadsmarknaden i Stockholm bakom sig. Under nästan ett och ett halvt decennium i staden har hon provat på allt från att vara någons inneboende i innerstan till att leva småbarnsmammaliv på tre rum och kök i ett barnvänligt område. Idag bor hon i Visby och pendlar ibland till jobbet i Stockholm. Efter årsskiftet lämnar hon också Stockholms arbetsmarknad för jobb i sin nya hemstad.
– Med facit i hand hade jag nog inte flyttat till Stockholm överhuvudtaget, det har kostat för mycket.
Mellan åren 2017–2021 var unga vuxna mellan 18–30 den enda åldersgrupp där fler flyttade till Stockholms län än från, enligt SCB:s rapport Flyttningar mellan län, varifrån och varthän 2002–2021. Stockholms län var också, enligt rapporten, bäst i Sverige på att behålla dessa unga – bara 43% av dem lämnade länet. Men att siffrorna ser ut så innebär inte att bostadssituationen för unga som bor eller vill bo i Stockholm är optimal eller ens dräglig. Att bostadsmarknaden unga vuxna möter i Stockholm är ett aber har knappast undgått någon. Men vad händer när man passerar 30 och oundvikligen blir en del av nästa statistiska grupp, när livet kommer in i andra andningen, familjen växer och boendet måste bli tryggt och stabilt? Enligt SCB:s rapport är det 7% fler som flyttar från Stockholm än till i den efterföljande åldersgruppen, 31–64.
Anna Brundin flyttade till Stockholm 2010, nyutexaminerad och i dryga tjugoårsåldern. Arbetsmarknaden för sjukgymnaster var tuff då, men i Stockholm fanns jobben. Det första mötet med Stockholms bostadsmarknad blev en olustig upplevelse. Anna ville börja med att hyra in sig hos någon som inneboende varför hon la ut en annons på Blocket där hon sökte ett rum att hyra. I annonsen var hon tydlig med att hon uteslutande sökte rum hos kvinnliga hyresvärdar.
– Det var nästan bara män som hörde av sig och många gånger var det obehagligt. Någon ringde och låtsades att han var från en tidning och började ställa frågor som till en början var helt normala men som sedan blev sexuella. Någon annan skickade dickpics. Det var så konstigt. Ett tag var jag rädd att jag skulle bli tvungen att byta nummer. Innan jag la ut annonsen var jag orolig för att det skulle bli precis som det blev men man hamnar i ett läge där man behöver få tag på en bostad och inte har något val.
Till sist var det en äldre kvinna som svarade på Annas annons. Hon hade ett rum att hyra ut på Söder. Anna nappade direkt och matchningen blev lyckad. Det första egna boendet i Stockholm kom först några år senare när Anna och hennes partner ville köpa sitt första gemensamma hem. Efter några förlorade budgivningar blev det till sist två trivsamma rum och kök innanför tullarna.
– Bostad är det konstigaste köpet man gör. Allt annat kan man spara sig till, tids nog, men inte bostad. Mycket är också tur och tillfällighet när man köper bostad. Det är en känsla av maktlöshet i det för mig. Jag är väldigt målinriktad och har i hela mitt liv mosat på för att nå dit jag vill. Jag har tränat mig till mål, jag har sparat till saker men bostad… Det är sådana sjuka pengar, det är känslan av ”vad fan har jag gjort” och ändå är man tvingad till det om man vill bo i en storstad, det är de spelreglerna som gäller.
Tack och lov för kalla fötter i sista stund
Det var när Anna väntade sitt första barn som flyttlasset fick gå än en gång, denna gång till ett mer barnvänligt område i Sickla. Två rum blev tre och kvadratmetrarna ännu några fler. Men när barn nummer två kom blev bostadssituationen ohållbar.
– Det gick inte att köpa större och fortfarande leva ett drägligt liv. Söker man sig utanför stan för att komma ner i pris hamnar man i transportträsket i stället. Det är köer eller byten av transportmedel och det är inte hållbart med barn. Det blir dyrt både i tid och pengar och du får inte ihop pusslet.
Beslutet att flytta från stan var något som växte fram under flera år. Kanske kunde det räcka med en sommarstuga någonstans inom en timmes radie, för att få luft och lugn? Någonstans utan ständiga ombyggnationer, renovering av fasader och trafikljud. Ett tag var det nära att det blev en nyproduktion för åttasiffrigt belopp i ett lugnt och familjevänligt område ”men tack och lov för kalla fötter i sista stund”, säger Anna. Hon vågar knappt tänka på hur det hade blivit idag med höga räntor och rusande elpriser.
– När man får barn som börjar bli rörliga blir trafiken ett problem. Man söker lugnare och tryggare områden och det finns ju sådana, där man försöker möjliggöra för unga vuxna att bo kvar men det är fortfarande för dyrt.
Hon ångrar inte beslutet att lämna Stockholm men ser också att utan tiden där hade hon inte kommit till de insikter hon faktiskt kom till.
– Det som lockade med Stockholm var att det kändes spännande, det gav möjligheter och närhet till att resa. Det kändes som något som gav frihet och det tycker jag fortfarande Stockholm står för, det finns ingen annan stad i Sverige som riktigt matchar det fullt ut. Det är nog det som lockar yngre. Men man måste inte bo där för att ha en karriär och jag skulle vilja skicka med till en yngre person att det går att hitta de där värdena i en annan stad. Stockholm är en utbildning. Det är en utbildning i jobb och i livet och sedan går man vidare.
Anneli Blomé
