Som Trump på betygssamtal i Billdal

Donald Trumps vägran att acceptera fakta och sakkunniga utlåtanden som går honom emot är välkänd. Samma förhållningssätt tycks ha dykt upp på den svenska västkusten, kanske som ett tecken i tiden. Donald Trump har i flera veckors tid vägrat erkänna sin förlust i det amerikanska presidentvalet trots ovedersägliga fakta. En samlad kår statstjänstemän och säkerhetsfunktionärer har kategoriskt tillbakavisat att det skulle ha förekommit några som helst indikationer på systematiskt fusk. Trumplägret har anlitat en kader juridiska ombud som nu tar strid om valutgången i flera delstater. Ingen är väl egentligen…

Läs mer

En inbjudan att sakta ner

Trycket från pandemin ligger på igen, likt bromsklossen på vänster framhjul på min bil. För tillfället kommer jag just ingenstans. Det är bara att stanna hemma. Den initiala frustrationen, för att inte säga paniken, när man bor långt ute på vischan och är beroende av bilen som fortskaffningsmedel, lugnade sig förvånansvärt snabbt ändå. Jag har mat i förråden och om några dagar får jag hjälp med bilen. Det kommer ordna sig.  För ett år sedan hade det här med bilen känts betydligt mycket värre. Oj, vad jag skulle tyckt synd om mig själv.…

Läs mer

Tiden är inne för kläder konstruerade för kroppen och inte för könet

Förr syddes plaggen i klädkonstruktionens värld efter figuren och individen – idag fokuserar större delar av massproduktionen endast på könsuppdelning och på en figur skapad av norm och ideal. Det hela startar med ditt första plagg i livet. Att få uppsydda kläder av skräddare var en klassfråga förr och är en klassfråga nu, men med industrins intågande försvann individen och den enskilda figuren glömdes bort. Massproduktionen av kläder har istället fokus på könsuppdelning och kroppsideal och detta redan från barnsben. Visst fanns könsuppdelningen förr, men kroppens struktur fanns också i…

Läs mer

Dags att vakna, friheten är hotad.

Budskapet är att hålla distans för att rädda liv i väntan på ett vaccin. Men att tro att det är enda lösningen och att livet efter vaccinet blir som innan januari 2020 är naivt. Att förlita sig på att regeringen, myndigheterna och experter i detalj ska tala om vad och hur vi ska göra vid olika kriser är inte önskvärt. Det kan till och med på sikt vara en farlig väg för demokratin. För vad händer om staten alltmer måste reglera medborgarnas tillvaro och nya lagar fortlöpande behöver stiftas. Hur…

Läs mer

En novembermåndag – i juni

Lördag hela veckan? Nja, snarare en jämngrå novembermåndag i ett helt kvartal.Anders Tegnell har flyttat in i mitt vardagsrum. Och jag överväger på riktigt att tatuera in hans ansikte på min överarm. När väckarklockan ringer hasar jag mig de 7 stegen, från säng till köksbord, som också är min arbetsplats. Som sällskap på andra sidan bordet sitter sambon som även han jobbar på distans. Jag har lärt mig namnen på hans kollegor och vi har slutat fråga varandra hur dagen på jobbet varit. Jobbmöten sker via Facetime och Skype och…

Läs mer

En ensamhet som fick utlopp i spår av coronan

Många ser dom senaste månaderna både som jobbiga och tråkiga. Men inte jag. Tvärtom. Jag trivs och mår bra hemma själv. Nästan lite för bra. Jag säger såklart inte att anledningen är positiv. Den är snarare hemsk. Människor är rädda för sitt eller andras liv. Ingenting är normalt och många mår dåligt över situationen. Det är självklart. Men ändå jag. Att få vara själv, ensam utan någon annan. Att det är legitimt att inte träffas och socialisera. Det gör mig gott. Älskar tystnaden och mitt eget sällskap. Låta tankarna vandra.…

Läs mer

Avskärmad ro

Jag blev varse min dåliga krisberedskap. Det ligger inte i min personlighet och kanske är det ett naivt drag. Har aldrig tillhört prepperrörelsen som ständigt är beredd på katastrof och bunkrar förnödenheter och har och dieselaggregat i förrådet. Därför tog det lite tid att ta in allvaret i vårens covid-19kris, en pandemi, det var surrealistiskt och overkligt så det dröjde innan jag kände oro på riktigt. Oron. För att bli sjuk. För att dö. Bävan för att de nära och kära ska drabbas. Avlasta samhället. Inte åka buss eller tunnelbana…

Läs mer

Min coronavår

Livet rullade på som vanligt. Poppius journalistskola hade just dragit igång ochmåndagarna var fullspäckade med roliga skrivövningar och föreläsningar med nyaspännande människor. Så tog det plötsligt stopp. Det sociala klassrummet byttes ut motisolering hemma vid köksbordet och en datorskärm. Människan är en social varelse och i kriser brukar vi hålla ihop, krama varandra ochvara nära. I denna kris blir vi tillsagda att göra precis tvärtom, att hålla fysiskt avstånd.Trots att vi nu har levt under coronapandemins visselpipa i snart tre månader har jagsvårt att anpassa mig till distanseringsreglerna. Det är…

Läs mer

Jag bär med mig ”krigsminnena”

14 dagars helvete. Det går inte beskriva det på något annat sätt. Jag vann till slut kampen mot coronaviruset men kommer bära med mig ”krigsminnena” i resten av mitt liv. Vid mitt insjuknade i covid-19 i slutet på april kändes det faktiskt ganska bra till en början. Som relativt ung och utan underliggande sjukdomar skulle det väl bli fyra-fem dagar med hög feber och hosta men sen skulle det gradvis bli bättre. Efter en vecka skulle man ha klarat av ”skiten”. Ack, vad fel man kan ha. Redan andra natten…

Läs mer

Från Costa Rica till Sverige innan världen stängde

Jag var i Costa Rica när de första larmen kom från Kina. Ett nytt virus? Jaha, inte så mycket att hetsa upp sig över tänkte jag som biolog. Nya virus kommer alltid att uppstå. Intet ont anande flög jag tillbaka till Sverige i mitten av februari, mellanlandning i USA, inga kontroller. Framme på Arlanda och en diskret skylt vid utgången med något om det nya coronaviruset, samt en uppmaning att kontakta vårdguiden vid misstänkta symtom. Inga kontroller. Det var på den tiden när flygplanen flög kors och tvärs över jordklotet…

Läs mer