Jag var i Costa Rica när de första larmen kom från Kina.
Ett nytt virus? Jaha, inte så mycket att hetsa upp sig över tänkte jag som biolog. Nya virus kommer alltid att uppstå.
Intet ont anande flög jag tillbaka till Sverige i mitten av februari, mellanlandning i USA, inga kontroller. Framme på Arlanda och en diskret skylt vid utgången med något om det nya coronaviruset, samt en uppmaning att kontakta vårdguiden vid misstänkta symtom. Inga kontroller.
Det var på den tiden när flygplanen flög kors och tvärs över jordklotet och spottade ut växthusgaser. Nu står de parkerade i någon öken. Kommer allt att bli som förr? Eller kan något nytt komma ur allt detta? Jag hoppas såklart på ett bättre samhälle där vi bryr oss mer om varandra och miljön, men jag tvivlar.
De ekonomiska konsekvenserna av pandemin är oöverskådliga läser jag i tidningar och hör på radio och TV. Som vanligt blir det de som har minst som drabbas värst vid ekonomiska kriser.
Jag oroar mig för mina vänner i Costa Rica. Landet där turismen är största inkomstkällan stänger sina gränser. Hur ska de gå för alla dem jag känner som jobbar som turistguider, på hotell eller driver egna verksamheter inom turistnäringen?
Sedan blir jag ännu mer orolig för människor jag känner i Indien och Sydafrika. Lockdown? För alla som någon gång har upplevt myllret i en indisk stad verkar det obegripligt hur 1,3 miljarder människor helt plötsligt ska stanna hemma. Särskilt när miljoner inte ens har något hem.
Själv sitter jag i en bekväm lägenhet i Stockholm med el, rinnande vatten och kylskåpet fullt med mat. Men ack så tråkigt!
Jag har börjat en kurs i journalistik på Poppius journalistskola som snabbt får ställa om till distansutbildning. Även om undervisningen fungerar så är det något helt annat att titta på kurskamraterna i datorn. Allt småprat på väg in och ut ur klassrummet försvinner, och istället för att äta lunch tillsammans sitter jag ensam vid mitt köksbord.
Dödstalen stiger och vi håller andan. Låt oss nu ändå hoppas att allt elände ändå kan leda till att fler människor frågar sig vad som egentligen är viktigt i livet.
Text: Lydia Källberg Normark