Trycket från pandemin ligger på igen, likt bromsklossen på vänster framhjul på min bil. För tillfället kommer jag just ingenstans. Det är bara att stanna hemma. Den initiala frustrationen, för att inte säga paniken, när man bor långt ute på vischan och är beroende av bilen som fortskaffningsmedel, lugnade sig förvånansvärt snabbt ändå. Jag har mat i förråden och om några dagar får jag hjälp med bilen. Det kommer ordna sig. För ett år sedan hade det här med bilen känts betydligt mycket värre. Oj, vad jag skulle tyckt synd om mig själv.…
Läs mer