”Vill inte bli en 55-åring som inte har något alternativ till politiken”

Politikern och arkitekten Olle Burell

Olle Burell ”hemma i Maria” på Södermalm

Olle Burell var bara 18 år när han blev populärare än de tunga socialdemokratiska namnen hemma i Hedemora. Men arkitektdrömmarna tog honom tillbaka till Stockholm och KTH, där han inom kort gick ifrån en nobody till kyrkopolitiker och ordförande i den Socialdemokratiska sidoorganisationen Broderskapsrörelsen (senare Socialdemokrater för tro och solidaritet), följt av skolborgarråd i Stockholms stads stadshus.
Nu är han verksam arkitekt som inte tar livet för givet – har en stor kärlek för barn och ser upp till äldre.

Det susar i löven på träden inne på S:ta Maria Magdalena kyrkas kyrkogård – församlingen Olle Burell tillhört och varit aktiv i enda sedan han flyttade till Stockholm för att förverkliga sina arkitektdrömmar 1995. Ingen plats Olle bryr sig om lämnar han obemärkt, kyrkan är inget undantag. Det är han som ligger bakom arkitekturen för askgravlunden formad efter kyrkans runda fönster, med en vattenfontän i mitten på kyrkogården. Likaså kyrkogårdens kolumbarium och tanken bakom placeringen av gravstenarna.
– Jag gillar att utveckla och förbättra de olika systemen och strukturerna i både min närhet och i samhället, säger Olle.
Kyrkan är en naturlig del av det politiska engagemanget, som en del ser som något konservativt. Men Olle menar att det i så fall är minst lika konservativt att vara ”Sosse”, på ett sätt.  
    Han är en väl uppskattad politiker och arkitekt på Södermalm, i Stockholm och i Hedemora.

Vid askgravlundens mitt på S:ta Maria Magdalenas kyrkogård – här vilar man på ett kollektivt vis under samma sten med andra.

Olle Emil Olof Burell
Ålder:
45,5 (halvår räknas sedan Covid-19 tog över världen)
Familj:
mamma Ulla, tre syskon, fem syskonbarn och 2 Guddöttrar. Samt en handfull närstående vänner som även är ”Corona-familj”.
Bor:
”I Maria” på Södermalm och ”Hemma” i Hedemora.
Utbildning:
Samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet i Hedemora. Arkitektexamen på KTH Arkitekturskolan.
Politisk åsikt:
Socialdemokrat – varken mer höger eller vänster. Även kallad strukturfunktionalist, vilket är fullt möjligt.
Tro:
Kristen.
Gör: Arkitekt sedan hösten 2019 i den egna firman Olle Burell Arkitektur AB. Kommunpolitiker i Stockholms kommunfullmäktige, vice ordförande i Kulturhuset stadsteatern, valberedare för Södersossarna, ordförande i Stockholms arbetarekommuns kyrkopolitiska råd.
Aktuell med:
Som nyetablerad arkitekt med uppdrag hos familjer i Hedemora, hos en landsbygdsförening i Uppland och åt fastighetsutvecklaren NREP i Stockholm.
Drömmer om:
Att bygga vidare på huset i Hedemora.

”Jag är född på Sabbatsberg, ammad under en Ho Chi Minh-affisch i Vasastan och bortrövad av mina grönavågen-föräldrar till Dalarna vid
1,5-års ålder”


Olle växte upp i en VPK-familj (Vänsterpartiet kommunisterna) som bestod av mamma Ulla och pappa Jan. En tröja han hade som barn och minns väl hade texten ”Nej till kärnkraft”. Han fick tidigt lära att partipolitik inte får stå i vägen för vänskap och har idag vänner även från det blå blocket – något som är långt ifrån en självklarhet för många verksamma politiker. Hemma i Hedemora var samhället litet och man var antingen Socialdemokrat, Centerpartist eller Moderat – beroende på hur mycket jord man ägde. Det var ett samhälle där alla kände alla och där de stora samhällsinstitutionerna var väldigt viktiga. Man gick i kyrkan med skolan, som låg mitt i byn. Att stötta Konsums överlevnad var en självklarhet och alla hjälptes hela tiden åt som ett enda stort kollektiv.
Kopplingen till storstaden fanns hela tiden kvar då han hade sin mormor och morfar i Stockholm och sin farmor och farfar i Uppsala, som han ofta besökte.

Olle började sitt politiska engagemang tidigt och satt i kommunfullmäktige i Hedemora redan som 19-åring. Han prydde både löpsedlar och framsidor i SDT – Södra Dalarnas tidning, samt var med i en hel del artiklar under sin uppväxt genom sitt engagemang.
Några väl talande löpsedlar är;
”Hedemoras yngsta beslutsfattare”
”Olle 18, populärare än samtliga tunga S-politiker”.
Den sistnämnda kom till efter ett prov-val för att kommunen skulle få en överblick av hur de förtroendevalda låg till i det kommande valet. Men prov-valet visade att det inte var de förtroendevalda som låg i topp. Hela 78 procent hade kryssat Olle Burell.
    2003 tog Olle examen på KTH men hann knappt börja jobba som arkitekt innan han blev politiker på heltid och blev kvar i Stockholm. Detta efter att ha sprungit på en socialdemokratisk ombudsman på ICA – vilket han skämdes över och bad om ursäkt för, eftersom det inte var Konsum, men ombudsmannen verkade inte förstå kopplingen. Kontakten ledde till möten, följt av uppdrag som ledde till fler uppdrag och sedan dess har det rullat på.  Men han har aldrig släppt Hedemora utan åker dit så fort han får möjlighet.

– Livets mening är att tradera kultur, kunskap, gemenskap, mod och trygghet till nästa generation

”Vänta inte med att göra saker du drömmer om – man vet aldrig när livet tar slut”


Efter år av styrelser, stadgar och kompromissande känns det lockande för Olle att bli fri, starta eget och återuppta arkitektarbetet. Det är inte så att han lagt arkitekturen helt på hyllan under alla dessa år – det egna huset hemma i Hedemora började han att bygga för fem år sedan tillsammans med sin pappa, som dog mitt under processen.
– Det är välgörande att få skapa och jobba fysiskt. Att bygga klart huset hemma i Hedemora var en del av sorgearbetet efter pappas bortgång. Men helt färdigt blir det nog inte. Det går alltid att bygga på en altan, ändra invändigt eller att fixa med tomten.
    Att förlora makten i Stockholms stad och hamna i opposition var det som fick Olle att tänka till och börja att fundera på framtiden. Det är lite att göra som oppositionsborgarråd jämfört med skolborgarråd som innebär snabba puckar och att flänga hit och dit.
– Att vara politiker skall inte vara ett yrke, utan man måste kunna växla mellan ett riktigt arbete och ett förtroendeuppdrag, som det är att vara politiker.
Som arkitekt på heltid öppnas dörren som fritidspolitiker upp igen, vilket Olle såklart hoppar på utan att tveka och har uppdrag i kommunen, i Kulturhuset, lokalt på Södermalm och inom kyrkan. Att inte engagera sig politiskt eller inom kyrkan verkar inte vara möjligt ändå.

”Livskvalitet snarare än kvantitet i form av år”


– Eftersom jag är singel lever jag inte ett traditionellt Svensson-liv med sådant som verkar fylla mycket av ens tid och livsprojekt. Jag är ganska sammansatt som person, en mångsysslare. Man skulle kunna se mig som en fruktsallad.
Olle beskriver sig själv som en sallad av tydliga bitar i olika färger. Salladen består mest av röda bitar, men även gröna och lila. Han ser sig själv som en rå-sosse men är inte republikan.   
    Barndomens insikt av vikten av samhällsinstitutionerna följer fortfarande med honom och han tror hellre på att utveckla och förnya än att avveckla.
– Det är nog nyttigt att vara rädd för Corona och tänka på att man kan dö.
Olle tror inte på att ta livet för givet och vet heller inte vad han tror om livet efter döden.
– När livet är slut så är det slut enligt min teori. Men när jag sjunger eller lyssnar till en psalm med naiv Gudstro om ”när vi ses igen” så kan jag känna – åh, vad fantastiskt det kommer att bli.
    Han drömmer om att få se gudbarnen och syskonbarnen växa upp och att allt skall gå bra för dem. Vill uppleva hus han själv ritat, gå igenom alla lådor i sitt vindsförråd, bygga en veranda på huset i Hedemora och att mamma Ulla slipper uppleva hans död. När det kommer till barnens framtid är det enda gången han får klimatångest – samtidigt har han ett stort förtroende för forskarna och tekniken. Den största klimatboven är krig och konflikter.
– Vi kan diskutera bensin och diesel men Syrien är nedbombat och regnskogen skövlas. 
    Intresset för musik är också stort och Olle började att spela fiol redan vid 4,5 års åldern. Idag spelar han både fiol och piano och önskar att få möjlighet till att sjunga i kör och spela i orkester. Men trots sina 45,5 år och kärleken till barnen i hans liv så vill han inte leva längre än 20–25 år till.
– Jag litar inte riktigt på de kunskaper och erfarenheter folk har som är födda efter andra världskriget. Snart har alla intressanta människor dött så då blir det mindre meningsfullt att leva, om jag skall vara lite brutal.
Om tio år tänker Olle att han sitter i kyrkofullmäktige, bor kvar både i Maria och hemma i Hedemora, men så länge han sitter i kommunfullmäktige så kommer Stockholm att inneha huvudbostaden. Samtidigt som han vill bo nära guddöttrarna i Stockholm, kanske han slutligen flyttar hem.
– När jag ligger på min dödsbädd vill jag känna att jag bidragit till ett starkt S, en stark folkkyrka, hus som folk gillar och projekt som gjort Söder och Hedemora mer levande, säger Olle Burell.


Cassandra Solback

Läs mer