Nu finns också tid för reflektioner. Hur ska vi vara mot varandra, hur nära kan vi vara och med respekt?
Begravningsbyråerna fick ställa om under coronavåren 2020.
– Mars och april var katastrof. Folk var förvirrade, ingen visste någonting om någonting, säger Peter Munkert, på Andersson & Munkert begravningsbyrå.
November har gjort sitt intåg. Rester av tropiska orkanen Zeta har nått Skandinavien, träden böjer sig och löven dansar i blåsten vid Ringvägen. Asfalten blänker svart av det nyss fallna regnet. Fönstren hos Andersson & Munkerts begravningsbyrå lyser med ett mjukt välkomnande ljus och inne i entrén drar den röda mattan framför dörren åt sig blicken. Peter Munkert som är den tredje generationen att leda företaget tar emot i dörren.
– Välkommen, säger han och visar in till byråns samtalsrum.
Det är enkelt inrett med ett stort robust träbord mitt i rummet och utanför har mörkret börjat sänka sig. I mars och april drabbades Sverige av kanske en av de värsta katastroferna sedan Estonia. Väldigt många framför allt våra äldre gick bort i covid -19. Begravningsbyråerna sattes på prov.
– Våren var fruktansvärd och även om alla dödsfall är en utmaning, var det här speciellt. Människor var förvirrade av pandemin och direktiven ändrades hela tiden. Det innebar också att samma ärende skapade dubbelt så mycket jobb. Halvåret 2020 dog ändå inte fler än något annat år, däremot dog många färre ifjol, berättar Peter. Vi ser det som att några fick ett extra halvår i livet inte att de förlorade ett. Jag kan uppleva att media fastnade i bodycount. Nu räknar vi smittade istället för döda, säger han och rättar till duken med handen.
Siffrorna idag är bättre även om antal smittade och inlagda på sjukhus ökar. Våren resulterade i att begravningsbyråerna fick finna nya sätt att jobba. I det första kaoset flyttades begravningar fram hela tiden. Ingen visste någonting och man trodde att det skulle vara över på ett par månader. Varje tillfälle fick skjutas fram. I några fall väntade anhöriga i ett halvår vilket fortfarande idag gör att det släpar efter. Begravning kan inte vänta hur länge som helst och hur är bästa sättet att ta hand om alla anhöriga? I många fall blev det kremering och anhöriga valde att ta farväl vid urnsättningen. Den hölls utomhus vilket också gjorde det lättare att mötas.
– Det var en svår tid. Ingen fick träffas och ingen kunde närvara inomhus vid en fysisk ceremoni. Så hur skulle vi göra?
Blicken faller automatiskt på laptopen med mikrofoner som står på bordet. Teknik kan vara en förbannelse men också en välsignelse, menar Peter. Ett sätt att samla anhöriga för att få möjlighet att ta adjö blev livestreaming. Med det kom också kravet att göra stunden bildligt vacker för alla som var uppkopplade. Det satte en ytterligare dimension till hantering av en begravning.
– Vi hade en begravning där 1000 stycken över hela världen deltog, berättar Peter. Den avlidne var en betydande person i en stor församling och de hade medlemmar från alla världens hörn. Många hade ändå aldrig kunnat närvara personligen men kunde här delta i realtid. Vi hade också en väldigt ung människa där inbjudan lades på facebook. Cirka tusen noterade den och näst intill 600 accepterade att delta.
Livestreamade begravningar hade i en förlängning blivit aktuell oavsett hur det hade sett ut men coronan ställde allt på sin spets och byråerna ställde om direkt. Covid-19 sänkte den tröskeln när man letade efter alternativ.
– Det ersätter verkligen inte en fysisk ceremoni men är ett komplement vid behov. Vi spelar också in begravningsakten och skickar som länk till anhöriga så att de kan titta på den i efterhand. Inget vi normalt gör men det blir som en bieffekt.
Det livestreamade skapade däremot ett annat problem när det öppnades upp för fysiskt deltagande. Vilka är ens närmaste? Vilka skulle få delta fysiskt och vilka skulle bjudas in att delta digitalt?
– Det var något nytt som vi inte tänkte på innan, menar Peter. Frågor som gör det lite mer komplicerat och ibland inte lätta för anhöriga att svara på.
Det uppkopplade är också svårare bland annat för äldre. De kanske varken har eller kan få hjälp med att koppla upp sig men kan mentalt vara delaktig i stunden. Får den anhörige det specifika klockslaget för ceremonin kan hon eller han tända ett ljus, ha den avlidna i tanken och på så sätt delta i det faktiska ögonblicket.
– Känna samhörighet i stunden när allt sker är viktigt. Vi brukar skicka programmet till den som behöver så att hen har alla hålltider för akten.
Idag när det tillåts att fler kan sitta tillsammans blir det ändå speciallösningar. Vid en begravning är det vanligaste antalet på en grupp anhöriga cirka 26 stycken. Innan coronan sökte byrån gärna en liten lokal för en grupp med det antalet just för att skapa närhet. Nu letar de efter en stor lokal istället för att alla ska kunna delta och känna sig trygga.
– Det har lugnat ner sig. Människor har accepterat att läget ser ut som det gör. Nu finns också tid för reflektioner. Hur ska vi vara mot varandra, hur nära kan vi vara och med respekt? Om det behövs en kram, att få ge den. Känslan av att behöva distansera sig kommer att sitta kvar länge. Kanske om fem år, tidigast, att vi är tillbaka till hur det var förr, säger Peter avslutningsvis.
Ett av Stockholms äldsta begravningsföretag
- Andersson-Munkert Begravningsbyrå har en över 150-årig tradition som begravningsbyrå på Södermalm. Ett familjeföretag som under större delen av 1900-talet tillhandahållit begravningstjänster av kvalitet. Arbetar efter mottot ”det goda omhändertagandet i stort som smått”.
- Verksamheten etablerades redan 1865 av Kerstin Andersson och är ett av Stockholms äldsta begravningsföretag. Det leds av Peter Munkert (fil.kand.) som är tredje generationen i företaget.
- Andersson & Munkert är en av 425 stycken begravningsbyråer i SBF (Sveriges begravningsbyråers förbund).
- Hälften av alla Sveriges begravningsuppdrag sköts idag av SBF.
Foto & text
Åslög Ragnarsdotter
