Hans Alfredson har beskrivit Horst Stadlinger som en trollkarl och den bästa maskören i Sverige. Han har fått en Guldbagge för sina kreativa insatser inom svensk film och beskrivs som maskernas mästare på förändring och förvandling.
Huset där maskören Horst Stadlinger bor ligger på en återvändsgata. En välskött trädgård vittnar om att Horst och hans fru Harriette lägger ner mycket tid och kärlek här. På några av väggarna hänger foton på Horst tillsammans med olika filmteam och även en Guldbagge. På ett bord står ett annat pris, Guldmyran.
– Jag föddes i Nürnberg i Tyskland 1941 och växte upp under andra världskriget. Det hade pågått sedan 1939 och många tyska män kom inte hem igen, varav en var min far.
Han växte upp på mormor och morfars bondgård. Det var ett tufft liv för hans mor att både hjälpa till på gården och samtidigt uppfostra Horst och hans äldre syster. De amerikanska soldaterna kom ibland med mat till hans skola. Han hade en farbror i Amerika som sände paket med det familjen behövde en gång per månad för att hjälpa dem.
Amerika/Tyskland tur och retur
När Horst var 15 år dog även hans mamma och som sjuttonåring bestämdes att han skulle åka till farbrodern i Amerika. Han var barnlös och glad över att Horst kom.
– Jag jobbade på ett varuhus för att lära mig språket. Men jag trivdes inte och efter tre månader åkte jag tillbaka till Tyskland igen till min farbrors stora besvikelse.
Slumpen avgjorde yrkesvalet
– Väl tillbaka i Tyskland strulade jag mest runt. Jag träffade en tjej som jobbade i baletten på Nürnbergteatern och hängde där rätt mycket. Varje kväll friserades och sminkades de inför föreställningen. Maskörchefen hade en vän som erhållit världsmästartiteln som maskör och tyckte jag skulle utbilda mig hos honom för att lära mig ett yrke. Som maskör skapar man främst skådespelarnas karaktärer genom masker, sminkning och hår.
– Det visade sig att jag hade fallenhet för det och redan efter ett halvt år ställde jag upp i olika tävlingar.
Utbildningen betalades av genom jobb på teatern. Farbrodern sände pengar ibland, så han klarade sig bra. Efter examen fick han arbete på Karlsruheteatern.
Inkallelse ledde till utvandring
1962 fick han inkallelse till militärtjänstgöring.
– Vi var alla rätt ”anti” mot allt vad krig hette så jag lämnade landet och åkte till Haag i Nederländerna. Efter jobb på posten, som bartender och i fotoaffär hittade jag till Haagse Comedie, den mest framträdande teatern i landet.
Han jobbade i team med fyra andra maskörer. Efter några år fick chefen erbjudande om att åka till Sydney och bli teaterchef och ville ha med Horst. Men livet ville annat.
Ingmar Bergman tog honom till Sverige och Dramaten
1966 var skådespelerskan Gunnel Lindblom i Nederländerna för en filminspelning. Horst var med och sminkade statisterna. Ingmar Bergman, Dramatenchef på den tiden, kom för att hälsa på henne. Ingmar var lite vilsen och kunde inte holländska, men tyska och pratade mycket med Horst. I Sverige var det brist på utbildade maskörer och Horst erbjöds att komma ett år till Sverige för arbete på Dramaten.
– När hösten kom åkte jag till Sverige. De hade ordnat med både uppehållstillstånd och lägenhet. De äldre skådespelarna på teatern kunde tyska så jag kände mig hemma på en gång. Det var en underbar tid och jag blev kvar i Sverige. Jobbet på Dramaten var roligt och med tio veckors betald semester. Jag tillbringade den ofta i Spanien där det var billigt att leva.
På 80- och 90-talet var Horst lärare på Dramatiska Institutet i ålder- och porträttmaskering.
Schackspel i kulisserna ledde till ny bekantskap
Samarbetet med regissören Hans Alfredson, började med något helt annat än film. Hasse kom ibland förbi Dramaten. Han såg Horst och några andra spela schack i pauserna och frågade om han fick vara med. Sen spelade de schack med jämna mellanrum.
Hasse höll just på med inspelningen av Picassos äventyr och frågade om Horst kunde hjälpa honom. Det ledde till hans första ”riktiga” jobb hos honom med filmen Den enfaldige mördaren. Den följdes av P & B, Falsk som vatten, Jim & Piraterna Blom och Vargens tid.
– Jag tog tjänstledigt från Dramaten under somrarna för att jobba med Hasse. Det var den bästa tiden i mitt arbetsliv. Vårt samarbete innebar en stor konstnärlig frihet.
Det var Horst som designade ”rumpnissarna” till filmen Ronja Rövardotter. Sen fick han inte tjänstledigt från Dramaten så någon annan tog det vidare.
Filmjobben blev fler och fler. När han tackade nej till produktionen av Ingmar Bergmans Fanny och Alexander för att jobba med Hasse så var det slut med samarbetet med Bergman.
– Ingmar blev väldigt besviken och hälsade aldrig mer på mig när vi sågs.
Horst hade dock fortsatta uppdrag på Dramaten till 1989.
Polisen väntade
Vid ett tillfälle hade han gjort likdelar i latex (gummi) till en av Beckfilmerna. Han hade fotograferat dem och när han kom till fotoaffären för att hämta dem kom polisen dit.
– De trodde att de kommit en mördare på spåren. En eloge till en uppmärksam anställd på fotoaffären och helt klart ett gott betyg för mitt arbete.
Kunde ha blivit en Oscar
1993 fick den danske regissören Bille August upp ögonen för Horst och de samarbetade i flera filmer. Han skulle regissera Andarnas hus med Meryl Streep och Jeremy Irons i huvudrollerna. Filmen spelades in under tre månader i Portugal och Danmark.
– Det var ett roligt men krävande jobb. Karaktärerna följs genom hela livet och det var en utmaning att få åldrandet att se naturligt ut.
Tidspress gjorde att han ibland jobbade på natten. Sen var det bara att kliva upp 4.30 för sminkningen. Det kunde ta fyra timmar att sminka Jeremy som sedan skulle hålla hela dagen.
– Många ville att jag skulle nomineras till en Oscar för min insats. Det hade varit hedrande om jag blivit nominerad, men på den tiden fick priset inte gå till Europa.
Boule och schackspel fyller dagarna
Nuförtiden fyller han dagarna med bland annat boule och schack. Han började spela boule under sina aktiva år, i ett lag som hette ”Filmpolarna”. Nu spelar han i ett lag som ses två gånger i veckan. Det håller honom igång och är viktigt även för den sociala biten. Schack lärde han sig spela redan i skolan och det blir minst ett parti varje dag, nu mot datorn.
Han är en av medlemmarna i ”Champagneklubben”. Den bildades 1993 av några i teamet för Andarnas hus och de träffas med jämna mellanrum i Stockholm, Göteborg och London.
Slumpen avgjorde
– När jag tittar tillbaka på mitt liv inom film och teater ser jag att det är en slump att jag hamnade där jag gjorde. Och att jag tydligen haft fallenhet för det jag gjort. Jag är glad över att ha fått arbeta och även blivit vän med många fantastiska personer. Filminspelningar i över 20 länder, alltifrån Grönland (Fröken Smillas känsla för snö) till Sydafrika (Den sista hunden i Rwanda), har gjort att jag fått se mycket av världen.
– Jag gick i pension som 67-åring och har ingen längtan tillbaka till filmvärlden. Jag är glad över allt jag fått uppleva men nöjd med mitt nuvarande liv.
Fakta om Horst
Född: I Nürnberg, Tyskland
Ålder: 77 år
Familj: Harriette hans fru, en dotter och en son, fyra barnbarn, en äldre syster
Intressen: Boule, schack, simning och trädgård
Favoritfilm: Linje lusta, med Marlon Brando och Vivien Leigh
Bok på nattduksbordet: Störst av allt av Malin Persson.
Utmärkelser
1997 Guldbagge – för kreativa insatser inom svensk film – en maskernas mästare på förändring och förvandling.
2002 Guldmyran – priset delades ut av Hans Alfredson som skrivit talet Sonett till en trollkarl till Horst.
Horst filmografi » https://www.imdb.com/name/nm0821174/
Martina de Freitas
