Långt nere i kulvertarna under Stockholms innerstad repar Division 7 inför sin nästa spelning på Brother Tuck på Södermalm. Ett band som tog 11 år på sig att formas för att sedan släppa två EPs inom loppet av ett år. För Division 7 är svaret enkelt på varför man ska se dem den 20 december:
– Vad ska du annars gå och se? Det finns inte något annat som är värt att se just nu.
Division 7 startades av kompisarna Dara Khudaida och Max Söderholm när de gick på gymnasiet. Under den tiden hade de några produktiva år tillsammans av låtskriveri. Dara sjöng och Max spelade gitarr. Banddrömmarna levde vidare efter studenten, men det var först 11 år senare, när de sträckte ut en hand till Anton Johansson som också gått på Blackebergs gymnasium i Bromma, som det började ta fart.
Strax efter att Dara och Max rekryterat Anton började bandet expandera i medlemsantal. Nu består Division 7 av sju medlemmar – fast de är noga med att poängtera att namnet inte har att göra med hur många de är i bandet.
Brother Tuck revisited
2019 har Division 7 släppt två EPs, ”Länge leve Division 7” och ”Från botten upp till toppen och ner”, gått till stockholmsfinalen i den nationella musiktävlingen Emergenza och haft flera spelningar runt om på Stockholms krogscener. Samtidigt som alla har vanliga nio till fem-jobb. Den 20 december intar de Brother Tuck på Götgatan. Spelningen kallar de bokslutet över ett intensivt musikår.
– Vi är så sjukt taggade. Vi hade vår releasefest för första EPn där i våras. Det är stökigt och slamrigt på ett sätt som passar oss, så vi vet att det funkar, säger Dara.
– Vi kommer rocka in i kaklet på Brother Tuck, lägger Max till skrattandes.
Max sitter på golvet i replokalen med benen i kors på en mörkröd orientalisk matta. På ena kortsidan står en tvåsittssoffa med gula runda kuddar slängda mot armstöden. De ser ut som Emojis med hjärtögon. Mattor ligger omlott över replokalens golv, ljusslingor pryder taket och inramade bandaffischer på bland annat the Smiths och Thåström hänger snett på väggarna. Sju gitarrer står i ett ställ mot väggen.
De refererar själva till sin musik som indierock, men musiken influeras av olika musikstilar.
– Jag hade en stark Orupperiod ett tag och nu när vi plockar i låtarkivet från gymnasiet lyser det ibland igenom i materialet, berättar Max.
– Jag minns det! Du hade lagt upp dina grejer på MySpace och jag tänkte ”nu har Max en Orupperiod”, skrattar Anton.
Hittade saxofonist på 25-årsfest
När Anton rekryterades till bandet hade varken Dara eller Max haft någon kontakt med honom sedan gymnasiet. De hade försökt starta upp band några gånger, men det var aldrig något som riktigt tog fart.
– Plötsligt ringde Dara en dag och frågade om vi inte skulle kolla med Anton om han kanske var intresserad, säger Max.
De mindes honom som killen från musiklektionerna som spelade sjuka gitarrsolon och satt med en band t-shirt och skinnjacka på skolfotot. Anton verkade dessutom pålitlig, även om ribban inte låg särskilt högt efter besvikelser och strul med tidigare bandprojekt. Snart blev trion sju.
– De körde ett gig på en 25-årsfest som jag var på och de hade hört att jag spelade saxofon, berättar Oskar Flygare. Där raggade de upp mig.
Låtarkiv på gamla hårddiskar
Trummisen Olle Ronach gled in lite på ett bananskal i höstas. Han skulle bara vikariera på en spelning men blev fast.
– Jag är skolad musiker, har gått på musikgymnasium och ett par folkhögskolor, och att spela med Division 7 är något annat än det jag är van vid, säger Olle. Stockholms musikvärld är så liten att på de flesta spelningarna känner jag till personerna i publiken eller bandet sedan innan. På vår första spelning tillsammans kände jag inte någon som var där, och det var fett kul. Den information jag hade fått innan om bandet var att det var en psykolog, advokat och några andra random som spelade ihop.
Olle arbetar som musiker på halvtid och får oftast ett elektroniskt beat på demo och exakta instruktioner om hur det ska låta. Med Division 7 så växer musiken istället fram mer organiskt. Grundplåten är låtarkivet på Daras hårddiskar från 00-talet, som bandmedlemmarna tillsammans bygger vidare på genom att lägga till saxofonslingor och piano. Oskar har också pluggat musik och håller med:
– Det kan lätt bli mycket fokus på det tekniska med skolade musiker. Nu kan vi fokusera mer på om det är en bra låt som funkar.
Trycker t-shirts själva
Samma dag som Division 7 släppte sin första EP ”Länge leve Division 7” åkte låten ”Hålla handen eller dö” in på Spotifys spellista Indie Highlights med 24 420 följare. Människor runt om i Sverige fick upp ögonen för deras musik och numera har de en trogen skara fans över hela landet. Division 7 t-shirts som de själva tryckt upp har sålt slut.
– De är helt DIY (”Do it youself”, reds anm.), det är typ Max som gjort potatistryck, säger Anton skämtsamt.
– Det är en så sjuk känsla att det går runt folk i svenska städer, typ Linköping och Karlskrona, med våra t-shirts. När vi spelade senast var det en tjej som åkte hela vägen från Falun för att se oss. Det är häftigt, säger Dara.
Släpper nytt nästa år
Bandet är fortfarande osignat och trots att de rönt en del framgångar det senaste året är det fortfarande svårt att få till spelningar. Det krävs mycket för att sticka ut som osignat indierockband i Stockholm, och att höra av sig till promoters och ställen att spela på beskrivs som att skicka mejl till ett svart hål.
Men efter deras andra EP hörde en kille med studio i Göteborg av sig som vill hjälpa Division 7 att spela in nytt material. Tanken är att spela in ett par singlar som släpps i början av nästa år.
Vad kan man förvänta sig på spelningen den 20 december?
– Vi gör jävligt bra spelningar faktiskt, säger Max följt av skratt från resten av bandet. Ja, men nu har vi hört det från så många håll att jag tycker att vi kan våga säga det. Av personer som inte är mamma liksom. Det är en energinivå som är ganska sällsynt. Den smittar.
Dara fyller i:
– Vår musik är lätt att ta till sig. Tydliga och bra melodier. Vad ska du annars gå och se? Det finns inte något annat som är värt att se just nu, inte på vår nivå liksom.
Om Division 7
I bandet: Anton Johansson – gitarr, Dara Khudaida – sång/gitarr, Max Söderholm – bas/sång, Oskar Flygare – saxofon/gitarr, Olle Ronach – trummor, Hampus Kjellmor – piano och Alexander Markman – gitarr.
Om namnet: ”Vi heter Division 7 på svenska, Division SJU. Inget töntigt engelskt ”Division Seven”, det är viktigt att du får med.”
Nästa spelning: Den 20 december från kl 18 på Brother Tuck Bar & Restaurang, Götgatan 85.
Stina Eriksson