Eduardo kunde känna den biologiska klockan klämta. Han var 42 år, singelman med en stor barnlängtan. När förhållandet med dåvarande pojkvännen tog slut kände Eduardo att det var dags att skaffa barn.
– Jag kände att NU är det nystart i livet. Ut med det gamla in med det nya. Nu ska jag ha barn. Jag ska jag bli förälder. Det kan inte vänta längre.
Eduardo visste att han ville bli pappa redan i väldigt unga år. Han såg alltid framför sig en familj. I den ingick alltid en tjej som han var gift med.
– Vi var portugiser båda två och väldigt, väldigt lyckliga, säger Eduardo med ett leende.
När det senare visade sig att Eduardo var gay grusades planerna med att skaffa barn för ett tag. Han lade tankarna på att skaffa familj på hyllan.
Vi träffas på Ringen på Södermalm. Restaurangen Teater är, Corona-virus till trots, halvfull av lunchgäster. Eduardo har nu hunnit bli 49, år och driver sedan 2016 år en egen agentur, Nordic Surrogacy AB. Visionen är att hjälpa ofrivilligt barnlösa i Norden med hjälp av surrogat och äggdonation.
För Eduardo själv var surrogat inte ett förstahandsval. Första tanken var att hitta ett lesbiskt par eller en lesbisk tjej med barnlängtan. Det blev startskottet på många års dejting, med flera olika tjejer, i syfte att skaffa barn. Dessa ledde inte någon vart. Tvärtom så resulterade försöken i väldigt obehagliga upplevelser och flera besvikelser.
– I ett fall hade jag pratat länge med en tjej. Vi hade långtgående planer på att faktiskt skaffa barn ihop. Men över en middag så säger hon plötsligt att det dykt upp en annan man, som hon också övervägde, men att hon först ville se vad jag hade att erbjuda. Jag vet inte riktigt vad hon ville helt ärligt. Det blev väldigt märkligt och jag fick en väldigt obehaglig känsla.
Flera försök
Det blev inget av den gången. Eduardo fortsatte leta och hittade ytterligare en tjej som allt kändes väldigt bra med. De dejtade i över ett år och allting kändes väldigt bra. De var goda vänner, hade massa gemensamma kompisar och liknande intressen. Men, en dag så gör hon slut, över en kopp kaffe i Tantolunden.
– Där och då så förstod jag ingenting! Hon sa något då, som tog lång tid för mig att förstå, men som jag nu fattar precis. Hon menade på att vi trivs nu och här idag, men den realiteten som kommer efter vi fått barn kommer inte kommer inte vara så bra för vare sig oss eller barnet.
Eduardos första reaktion var att detta var det mest korkade han hört. Men efter att återigen fått processa sina känslor så insåg han snart att hon hade helt rätt. Efter det försöket väcktes tanken om att om han inte hittar tjej att skaffa barn med, blir det surrogatmamma. Tanken hade funnits länge i bakhuvudet. Han började då att kolla upp vilka möjligheter som fanns att ta hjälp av surrogat. Det här var år 2003. Rätt snart insåg han att det var väldigt dyrt. Han var runt 30 år och singel. Det tog lite tid innan pengarna realiserades. Först 2012 fanns ekonomin som krävdes för att genomföra surrogatprocessen.
– Så det är inget jag slängde mig in i, utan det föregicks av en lång tankeprocess.
Eduardo kände att han började bli till åren och att det kunde bli lite bråttom, men kände också att han inte ville genomföra processen helt ensam. Så han kontaktade sin bästa vän.
– Jag berättade att nu sätter jag igång med att skaffa barn och föreslog för min vän att han och hans man borde göra resan samtidigt med mig. Så blev det. Vännerna och Eduardo genomgick processen tillsammans. De valde även samma äggdonator, så deras barn är biologiska syskon. Kompisparets son Axel föddes två veckor före Eduardos tvillingflickor Esther och Zelda.
Hela familen hand i hand. Esther, Eduardo och Zelda Afonso. Foto: Privat.
Eduardo var i kontakt med surrogatmamman före födseln, men inte under hela graviditeten. När hon var gravid fanns han i Sverige och hon i Thailand.
– Jag var både rädd och orolig. Det var en abstrakt känsla. Det är så mycket som händer i ens huvud. Jag var inte rädd att hon skulle ångra sig. Det trodde jag aldrig. Men däremot var jag orolig för att vara så långt borta.
Oroligt på många sätt
Just då var det politiska oroligheter i Thailand då militärjuntan tog över makten.
– Det var överlag oroligt. Jag käkade ångestdämpande medicin för att dämpa min oro. Det var en mycket jobbig tid.
Tvillingfödslar i sig kan också vara rätt så oförutsägbara. De tenderar ofta bli prematura. Eduardo åkte till Thailand när surrogatmamman var i vecka 34 i graviditeten. Då hamnade hon på sjukhus för att hon började öppna sig. Detta var för tidigt, så sjukhuset satte in alla tänkbara medel som fanns för att få henne att behålla barnen så länge som möjligt. Utan resultat. I vecka 34 föddes barnen. Två tvillingflickor Esther och Zelda. Flickorna lades i kuvös på neontalavdeldning i en och en halv vecka. Sedan fick de ligga kvar för övervakning i ytterligare en vecka på ett sjukhus i Bankok. Eduardo och surrogatmamman hade under den tiden kontakt, via agenturen, men ingen direktkontakt. De träffades lite innan födseln och lite även ett tag efter. Men just under den tiden runt förlossningen var det ingen direktkontakt.
– Jag ville kanske inte att hon skulle etablera kontakt med barnen. Nej, det ville jag faktiskt inte och det ville inte hon heller.
Surrogatprocessen
Själva surrogatprocessen inkluderar tre personer. Eduardo, en äggdonator och surrogatmamman. Till skillnad mot vad många tror, har inte surrogatmamman en genetisk koppling till barnet. Men juridiskt sätt så blir hon ändå mamma, då hon bär och föder barnet. Surrogatfödslar förkommer i Sverige också. Då är det ofta en syster, en väninna eller kanske en mamma som bär och föder barn åt en närstående som av olika skäl inte kan. Skälen till ofrivillig barnlöshet kan vara många. Livmodercancer eller genetiska sjukdomar av olika slag. Har man ingen i sin närhet att fråga, så vänder man sig till en agentur som förmedlar kontakt med surrogatmödrar och äggdonatorer. De allra flesta som skaffar barn på det viset är barnlösa hetero-par.
Surrogatmamman till Eduardos flickor var behjälplig under den period efter födseln, när det behövdes ordna med myndigheter och pappersexercis. Hon var också tvungen att godkänna att barnen fick åka utomlands och att de fick söka pass. När barnen föddes blev Eduardo registrerad som pappa och surrogatmamman som mamma i födelsecertifikatet. Enligt Thailändsk lagstiftning fungerar det så. I Sverige erkänns dock inte detta, utan man måste även fastställa faderskapet med hjälp av ett DNA-prov. Med resultatet från DNA-provet går man sedan till tingsrätten som fastställer faderskapet. Föst när det är klart kan man via skatteverket få ett samordningsnummer. Med numret går man till sist till svenska ambassaden för att söka pass till barnen. Hela processen tog cirka tre och en halv månad. Extremt långsamt. Under den tiden bodde Eduardo i Thailand tillsammans med sina vänner. Hans mamma flög över i tre veckor i samband med att barnen föddes.
– Det var fantastiskt bra att få uppleva den tiden med min mamma och mina barn. Jag hade verkligen absolut noll erfarenheter av barn innan. Så det var rätt maffigt. Så overkligt.
Att bli förälder – en överväldigande känsla
Eduardo beskriver känslan av att bli pappa som överväldigade.
– Helt plötsligt så har jag barn. Som ligger på neonatalavdelning. Två små bäbisar som jag kan hälsa på en stund på för- och efter- middagen.
Efter några dagar meddelar personalen att det är dags att skriva ut flickorna. Den nyblivna farmorden och Eduardo åker tillsammans och hämtar flickorna med hotellets tuc-tuc. De var så små att de fick plats i samma säng. Första natten var så märklig beskriver Eduardo.
– Här ligger jag och där, en liten bit bort, ligger mina två barn. De var så tysta. Lät ingenting.
Lugnet blev inte långvarigt dock. Mitt i natten vaknade flickorna och var hungriga.
– Jäklar vilket liv det blev. Det var jag inte alls beredd på.
Han vaknade av att båda bäbisarna gapskrek och tänkte. Vad sjutton gör jag nu?
Han ringde sin mamma. Eduardos mamma bodde på samma hotell och kom över direkt. Bäbisarna var hungriga. De fick de mat och blev nöjda. Eduardo ler med hela ansiktet när han tänker tillbaka och fortsätter.
– Att komma hem med barnen var jättehärligt men overkligt.
”Här ligger jag och där, en liten bit bort, ligger mina två barn”
Eduardo Afonso, nybliven tvillingpappa.
Han fick hjälp av sin kompis Maria på flygresan över. Flickorna sov så snällt i små bäddar på flyget och allt gick bra.
Väl hemma var en annorlunda och häftig period som följde. Det är tufft att vara ensamförälder till tvillingar som dessutom inte var alls var synkade. Den ena sov endast en timme i stöten varje natt. Det var en tuff tid på många sätt.
Lånemammor och singelpappor
Eduardo och vännerna som skaffade barn samtidigt, är öppna med att barnen är syskon med varandra. Barnen vet om det. Barnen har hunnit fylla fem år nu. De kivas och älskar varandra precis som alla syskon. Än så länge är det inte så mycket frågor. De ser sina vänner på dagis bli hämtade av en mamma eller en pappa. Esther och Zelda blir hämtade av sin pappa. För några år sen när barnen var mindre ställde de en del frågor kring det här. Men inte längre. De är vana vid olika familjekonstellationer. De har ingen mamma nu, men de har haft en lånemamma förut. Den mamman är mamma till sin egna dotter men de fick låna henne lite. Flickorna är ok med situationen. Familjen har ingen kontakt med surrogatmamman idag. Om tvillingarna skulle vilja det så kanske det går att ordna. Men i dagsläget så är det inget som någon av oss vill. Det finns ingen överenskommelse att vi måste vara vänner eller umgås eller så. Jag känner till många som väljer det. Att de är vänner med surrogatmamman och hennes familj. I många fall kan det bli som en ny familj i familjen. I mitt fall blev det inte så. Jag kanske är intresserad av att ta kontakt om några år, om hon vill det och om allt känns bra. Vi väntar några år med det. Barnen är trygga med sin situation och hur de har det idag. De har en pappa. De vet om att de inte har en mamma. De vet om att det finns andra barn med en ensamstående mamma eller ensamstående pappa.
– Vi bor på Södermalm. När jag flyttade in där, så var jag den enda ensamstående pappan i kvarteret. Nu ser det annorlunda ut. I kvarteret där jag bor finns numer fem familjer som fått barn genom surrogat. Så var det inte när jag flyttade dit.
Nu driver Eduardo sin egna agentur för förmedling av surrogatfödslar och en av hans tidigare klienter har öppnat en konkurrerande verksamhet. Surrogatagenturer som erbjuder ytterligare en väg att gå, för de ofrivilligt barnlösa. En chans att skapa familj.
Av Minna Karlsson. Foton: Privata
