Babycaféet i Gröndals kyrka är inte bara en mötesplats för nyblivna föräldrar. Här erbjuds lek, sång och rörelse för de allra minsta – något som enligt forskningen bidrar till språkiga och kommunikativa utveckling hos redan mycket små bebisar.
Entrén till Gröndals kyrka är välkomnande. Ett kaffebord med tända ljus står uppdukat. Alla är välkomna in i värmen och gemenskapen denna gråruggiga måndag i november. Entrén är dessutom rymlig och tur är det eftersom den strax ska fyllas med ett stort antal barnvagnar.
Mammor och bebisar strömmar till. Idag är det 23 bebisar och lika många mammor samt en mormor. Inga pappor har hittar hit idag. Babycaféet håller till en trappa ner i två stora rum med varsin stor och färgglad ryamatta som inbjuder till gemenskap.
Verksamhet på deltagarnas villkor
I det ena rummet står den unga prästen Anna Nordin och brer smörgåsar.
– Svenska kyrkans babyträffar är väldigt populära. Många kräver därför förhandsbokning. Andra erbjuder en tidsbegränsad ”slot” för att alla ska kunna vara med en stund. Men här i Gröndals kyrka kör vi med drop-in. Hit kommer föräldrar med sina bebisar när de vill och stannar så länge det passar just den dagen, säger Anna med ett varmt leende.
Babycaféet är öppet för alla men vänder sig framförallt till för bebisar upp till nio månader.
– Vi har två rum och gott om plats. Först samlas vi i det ena rummet och fikar och sen går vi över i det andra för sångstunden. Fast alla gör som de vill, som känns bäst för dem. Vi ordnar detta för dem så det är viktigt att alla trivs, menar säger Anna.
Alla hittar en plats på den runda röda ryamattan. Mammorna längst ut och bebisarna innanför. Några ligger på magen eller på rygg. Andra sitter med eller utan stöd. Vissa sitter mest och iakttar medan andra ”pratar på”. Munnen, händerna, ögonen, ja hela kroppen och alla sinnen är med när bebisarna kommunicerar med leksakerna, med varandra och med sina mammor. Ett behagligt bebissorl fyller rummen och samsas med det mer dämpade mammapratet.
Föreställningen kan börja
När alla har landat och hunnit förse sig av det som caféet har att bjuda på – banan, vindruvor, knäckebröd, te och kaffe – är det dags att förflytta sig till det andra rummet, för musikstunden. När ringen har formats på den gröna runda mattan ställer sig prästen Anna i mitten med en resväska full med djur. Gabriela, den andra ansvariga musikpedagogen, sätter sig vid pianot och föreställningen kan börja – den som alla i rummet är en del av. Gabriela spelar välkända barnvisor om djur samtidigt som Anna tar fram spindel, kråkan och krokodilen ur väskan. Alla sjunger med i ”Imse vimse spindel” ”mormors lilla kråka” och ”Nyss så träffade jag en krokodil” och rör sig till musiken var och en på sitt sätt. Det lyser i ögon och klappas i händer.
”Den musiska människan”
Men vad är det egentligen som sker i rummet och hur påverkas redan små bebisars språkliga och kommunikativa utveckling av sång, musik och rörelse? Det finns mycket intressant forskning på området:
Jon-Roar Björkvold, norsk professor i musikvetenskap, talar om ”den musiska människan” och menar att människan redan från fosterstadiet har musiska språk eftersom alla sinnesintryck och kroppsuttryck bygger på rytm, rörelse och ljud. Med ordet musisk menas förmågan att utöva konster i dans, sång och diktning. Det gäller även spontansången som barn ofta ägnar sig åt när de ritar eller leker. Den ger puls åt leken, form åt kroppsrörelserna och känsla åt rösten.
Ann Granberg, förskolelärare och småbarnspedagog, menar att kropp, känsla och intellekt är sammanknippade. Rörelsen främjar nyfikenhet och kunskapstörst. Motoriken i sin tur har även betydelse för språkutveckling, begreppsuppfattning, ordförråd och språkljudsutveckling. Språket utvecklas genom att barnet lär sig se, känna, höra och göra. Därför bidrar även synen och hörseln till hur barnets språk utvecklas.
Här i Babycaféet pågår med andra ord språkutveckling på hög nivå!
Parallella draman
Och medan bebisarnas ägnar sig åt musisk glädje och språklig utveckling är mammorna mitt uppe i ett helt annat drama; det som det innebär att få ett litet barn – planerat eller oplanerat, i ensamhet eller tvåsamhet. En mamma berättar:
– Lilla Flora var egentligen inte alls planerad. Hon bara kom. Jag trodde egentligen inte att jag kunde bli med barn och hade bara känt Floras pappa i nio månader när jag blev gravid. Det var så klart tufft och vi har haft våra duster men nu börjar vi få rätsida på tillvaron. Och Flora är så klart ändå det bästa som hänt mig.
Det är alltså mer än man vi första anblick ser som pågår här på Babycaféet i Gröndals kyrka.
/Cecilia Leideman Bäck
