Omyndig
1815 föreslogs en ny giftermålsbalk i Sverige. Förslaget innebar att kvinnan skulle bli myndig vid 30 års ålder. Det var även tänkt att kvinnan skulle kunna gifta sig utan sin manliga släktings tillåtelse. Detta förslag gick inte igenom, högsta domstolen gav avslag med motiveringen att kvinnor saknar förmågan och erfarenheten att själva kunna fatta ett så avgörande livsbeslut. I ytterligare femtio år saknade kvinnor en myndighetsålder och möjligheten att själv avgöra vem hon skulle gifta sig med.
Det råder ingen tvekan om att kvinnan har varit underordnad mannen både legalt och socialt. Inte förrän 1971 slopades exempelvis sambeskattningen i Sverige, den gick ut på att om man var gift beskattades den sammanlagda inkomsten, detta kunde sänka den totala skatten för hushållet. Problemet var att den som tjänade minst fick lika hög skatt som den som tjänade mest. Den skatten drabbade kvinnorna eftersom 1970-talets syn på kvinnor i arbetslivet var inte lika progressiv som idag och uppfattningen om typiska ”kvinnoyrken” och ”mansyrken” var fortfarande starkt cementerad där mansyrkena var de mest lukrativa. Det gjorde att skattelagen blev ett direkt ekonomiskt incitament för kvinnan att stanna hemma.
202 år innan lönegapet är stängt
Samhällssynen har länge varit att mannen naturligt ska ansvara över kvinnan och det har bidragit till föreställningen om att hennes plats ska vara i hemmet, ägna sig åt föräldraskap och det obetalda arbetet. Den föreställningen har tagit tid att förändra och dagens data visar att vi har fortfarande arbete kvar att göra, framförallt när det kommer till könsrollerna som förstärks under familjebildningen.
En kvinna utan barn tjänar idag 96 % av vad en man tjänar. Medan en kvinna med barn istället förlorar 20 procent i inkomst per barn över tid. Trots att vi idag inte har könsdiskriminerande lagar lever sociala förväntningar och traditionella könsnormer kvar och en av de starkaste är att kvinnan ska ta det största ansvaret i föräldraskapet. En man som blir pappa blir premierad på sitt arbete eftersom faderskapet uppfattas som att han nu är en familjeförsörjare och kommer vara ännu mer ansvarsfull och lojal mot företaget. Kvinnor blir i sin tur straffade för sitt mödraskap eftersom de förväntas vara mer frånvarande från arbetet och arbeta deltid. Många kvinnor känner även att de behöver ta det större ansvaret för föräldraskapet för att leva upp till bilden av en ”god mor”.
Föräldraskapet är ojämlikt när fäder framförallt förväntas ta sig an sin föräldraroll ur ett ekonomiskt perspektiv. Det är en av de största anledningarna till lönegapet mellan kvinnor och män. Även om en kvinna arbetar heltid som sin manliga partner spenderar hon i genomsnitt nio timmar mer per vecka på obetalt arbete och barnomsorg. Under ett år är det lika mycket som tre månaders heltidsjobb. Det blir i genomsnitt sju år mer obetalt arbete i hennes liv, som tidsmässigt motsvarar en kandidatexamen och en masterutbildning. Det kommer ta 202 år enligt World Economic Forum innan lönegapet mellan kvinnor och män är stängt, en alldeles för långsam förändringstakt.
Höj statusen på faderskapet
Lösningen är bland annat att höja statusen på faderskapet genom att förstå vilka positiva effekter både män och kvinnor får när männen engagerar sig i och lägger tid på föräldraskapet. Den senaste forskningen inom neuropsykologin fastställer att det finns inga biologiska belägg för att män skulle vara sämre på barnomsorg än kvinnor. Hormonet oxytocin som utsöndras hos människan för att bygga relationer reagerar likadant hos mamman som hos pappan när ett barn föds. Studierna fastställer även att ju mer tid pappan spenderar med barnet desto oftare triggas den neurologiska responsen som aktiverar hjärnans empatiska nätverk, precis som hos mamman. Det har visat sig ha livslång positiv effekt för barn som har en fader som ägnar sig åt ett engagerat föräldraskap. Det är tiden och engagemanget som gör individen bra på barnomsorg, inte könet. De positiva effekterna med ett jämlikt föräldraskap visar att, pappor som ägnar sig åt ett involverat faderskap får dessutom en bättre upplevd mental, fysisk och sexuell hälsa. Han ser även till att växla med sin partner mellan de arbetsuppgifter som föräldraskapet innefattar, så rollerna inte blir statiska. Mannen är lika viktig och lämpad som kvinnan för att ta ett fullt ansvar för föräldrarollen.
Kvinnor och män står idag lika inför lagen men det sociala arvet från förr lever kvar, kvinnor förväntas fortfarande ta det största ansvaret i det obetalda arbetet. Eftersom lönegapet är så pass stort mellan kvinnor med barn och kvinnor utan barn och män med barn, är ett jämlikt föräldraskap en av de viktigaste lösningarna för att sluta straffa kvinnor ekonomiskt för sitt mödraskap.
Text: Louise Arvidsson
