Britten Lagerkvist Tranströmer har vigt sitt liv åt politiken, kooperationen och kyrkan för att bidra till ett rättvist och jämlikt samhälle.
– Jag har fem barn, tolv barnbarn och snart fem barnbarnsbarn. Det ger mig en hygglig inblick i inte bara min egen generations villkor och förutsättningar.
Besöker du Maria Magdalena kyrka finns det stor möjlighet att du möts av en kvinna med en oändligt djup blick och en lång vit fläta över axeln. Det är Britten Lagerkvist Tranströmer.
Volontär i St:a Maria Magdalena kyrka
Tillsammans med en handfull andra seniora kvinnor och män avlastar hon vaktmästaren så att kyrkan kan hållas öppen också på måndagarna. Britten kan berätta allt du någonsin skulle vilja veta om kyrkan och dess historia.
– Är den inte vacker, med ljuset som flödar in genom alla stora fönster, lagom stor och harmonisk, säger hon.
Som volontär är hon också kyrkguide och konsertvärd, en naturligföljd av hennes uppdrag som ledamot i kyrkofullmäktige.
– Idag behöver vi öppna platser mer än någonsin, platser dit alla är välkomna, oavsett religion eller om du är troende över huvud taget. Kyrkan är en sådan plats, den gör gott, menar hon.
Växte upp i Vasastan
Britten växte upp i Vasastaden i Stockholm tillsammans med sina föräldrar, redaktörerna Ulla Löfmarck och Gösta Tranströmer vid Åhlén och Åkerlunds förlag. Att även hennes mor förvärvsarbetade menar Britten inte var så ovanligt på den tiden som många tror. Familjen hade en barnsköterska som tog barnvagnen till förlaget när det var dags för amning. Den nioår äldre halvbrodern Tomas bodde med sin mor Helmy som var skild från fadern.
– Ja, det var han, Tomas Tranströmer, poeten och nobelpristagaren. Jag vet att frågan kommer, förr eller senare, tillägger hon.
– Han var bra på att skriva, jag är bra på att korrekturläsa, det fick jag lära mig av pappa.
Det var ett modernt och frispråkigt hem där det diskuterades mycket. Föräldrarna månade lika mycket om att förklara sin åsikt inom olika frågor, som att Britten hittade sin egen. Pappa Gösta var liberal och gjorde allt för att lära sin dotter att stå upp för sina åsikter och tro på sig själv.
– Han gav mig självkänsla, för honom var jag enormt märkvärdig och han tillät mig bli kaxig, medan mamma stod för charmen. Att leva upp till hennes charm skulle väl ta knäcken på vem som helst, skrattar hon.
Hemma hos familjen Tranströmer var det pappa Gösta som lagade maten, på söndagarna. Vardagsmiddagarna intogs däremot på krogen, ofta i sällskap med författare och konstnärer,”grabbarna”, för att använda Brittens eget ordval.
Romantik på Nya Elementar i Åkeshov
Efter fyra år i folkskolan började Britten på Flickläroverket vid Sveaplan där hon tog realexamen. Hon var ganska trött på Efter fyra år i folkskolan började Britten på Flickläroverket vid Sveaplan. Hon var ganska trött på fnissande tjejer som inte hade något annat intresse än puder och läppstift och valde att studera vidare på Nya Elementar i Åkeshov, där pojkar och flickor gick tillsammans.
– Tunnelbanelinjen hade blivit klar precis lagom till att skolan började, det tog 17 minuter från Odenplan, dågjorde jag mina läxor, berättar hon.
Innan det var dags för studentexamen väntade hon sitt första barn. Tycke uppstod redan under första gymnasieåret, då hon träffade klasskamraten Bo Lagerkvist.
– De kunde inte relegera mig, Bo gick ju i samma skola. Då skulle de behövt relegera honom också, och det gick ju inte. Nej, vi fick gå till Kungs (att som omyndig skriva till Kungen för att be om lov att få gifta sig) och så var det bra med det.
Det unga paret gifte sig på sportlovet och fick en veckas smekmånad på Grand Hotel i Saltsjöbaden. Efter studenten föddes första barnet följt av ytterligare tre i tät följd.
Sedan 80-talet, då hon skilde sig från Bo, lever Britten med en ny man. Tillsammans med honom fick hon sitt femte barn.
Många år inom Kooperationen
Familjen Lagerkvist handlade sin mat på Konsumentföreningen, där de, som många andra på den tiden, lämnade in sina kvitton för att få återbäring. Eftersom återbäringen krävde medlemskap bestämde sig Britten att närvara vid Konsumentföreningen Stockholms distriktsstämma.
– Man kan ju inte vara med i en förening som man inte vet något om, menar hon.
Under stämman räckte Britten upp handen och ställde uppfriskande frågor som gjorde att man ville att hon skulle gå med som representant. Devisen ”att inte tjäna på andra, men tjäna varandra”, kändes som något hon ville arbeta för. Några årsenare var hon invald i föreningens styrelse. Med tiden kom hon att bli invald även i Kooperativa förbundets styrelse.
– Mina många år inom Kooperationen gav mig möjlighet att få arbeta för en god sak, träffa fantastiska människor och se mig om i världen.
att inte tjäna på andra, men tjäna varandra
Valet föll på Socialdemokraterna
Eftersom kooperationeninte kunde lösa alla de frågor, orättvisor och problem i samhället som hon såg, sökte hon sig efter en tid även till politiskt arbete. Hennes politiska bana började egentligen då hon som ung kvinna skulle rösta första gången. Hon sökte sig fram några valomgångar
– För att kunna välja måste man ju veta, så jag läste noga igenom alla partiernas program. Problemet var bara att jag inte tyckte något parti var tillräckligt bra. Jag kunde till slut bara se två alternativ, antingen fick jag starta ett eget parti eller gå med i det parti som stod närmast mina egna värderingar och därifrån arbeta för förbättringar.
Det blev det senare och valet föll på Socialdemokraterna eftersom Britten tror på människors lika värde.
– Jag är tolerant, men jag tolererar inte intolerans.
Hon gick med i partiet och precis som när hon engagerade sig inom Kooperationen blev hon snabbt invald i stadsdelsföreningens styrelse, där hon under många år var ordförande. Sedan dess har hon hunnit med en lång rad prestigefyllda och viktiga uppdrag inom både kommun och landsting. På frågan vad hon själv tror ligger bakom framgångarna svarar hon bestämt:
– Jag har fem barn, tolv barnbarn och snart fem barnbarnsbarn. Det ger mig en hygglig inblick i inte bara min egen generations villkor och förutsättningar i dagens samhälle.
Jag är tolerant, men jag tolererar inte intolerans.
Jämlikhet och rättvisa även inom kyrkan
För Britten spelar kyrkan en viktig roll i samhället, dels som förvaltare av ett kulturellt kapital och den historik som bor i de kyrkliga byggnaderna, dels som själavårdande instans utan vinstintresse, där frågor kring etik och moral får vara tongivande. Därför var viktigt för henne att de politiska värderingar som hon delar med Socialdemokraterna, jämlikhet, rättvisa och solidaritet, även skulle genomsyra den kyrkliga verksamheten.
– Jesus var inte kristen, däremot var han jude och socialdemokrat, säger hon med en leende självklarhet som om det stod i bibeln.
Även om Britten genom sina många uppdrag har kunnat påverka och bidra till många positiva förändringar är hon ledsen över att se att så människor i samhället inte mår bra. Hon skulle önska gemene man en större förmåga att släppa fokus på jaget och viljan att få mer och istället glädjas åt det vi har.
– Visst har vi fått det bättre på många sätt, men vi är inte lyckligare.
Jesus var inte kristen, han var socialdemokrat
Still going strong
Nästa år fyller Britten 80 år och hon är idag som hon själv säger ”bara” med i några socialdemokratiska föreningsstyrelser, konsumentrepresentant i Allmänna Reklamationsnämnden, ledamot i Södermalms Stadsdelsnämnd, nämndeman i Hovrätten och fullmäktige- och kyrkorådsledamot i Maria Magdalena församling.
Maria Midby Arén
