Trycket från pandemin ligger på igen, likt bromsklossen på vänster framhjul på min bil. För tillfället kommer jag just ingenstans. Det är bara att stanna hemma. Den initiala frustrationen, för att inte säga paniken, när man bor långt ute på vischan och är beroende av bilen som fortskaffningsmedel, lugnade sig förvånansvärt snabbt ändå. Jag har mat i förråden och om några dagar får jag hjälp med bilen. Det kommer ordna sig.
För ett år sedan hade det här med bilen känts betydligt mycket värre. Oj, vad jag skulle tyckt synd om mig själv. Nu tänker jag att coronapandemin faktiskt har lärt oss en hel massa om att snabbt anpassa oss till nya situationer. Tänka om, tänka nytt. Människan har på rekordtid och i stor skala ändrat sina vanor och mönster. Hittat nya sätt att arbeta och vara med varandra hemma. Många har kommit döden närmare och insett att livet inte varar för evigt, och att ha flest saker när man dör betyder ingenting. Fler värdesätter och njuter av det de har. I det offentliga rummet har det blivit mer utrymme mellan människor. Samtidigt har det blivit större chans att vi faktiskt ser varandra. Fler tar sig tid.
Snabbare är inte bättre
Det här är en rörelse som fanns redan före pandemin. Den startade i Italien i slutet av 80-talet under namnet ”slow food” som sedan utvecklades till ”slow living”. Jag törs hävda att om ”slow living” var en klubb som krävde medlemskap så skulle den klubben ha mångdubblat sina medlemmar världen över under 2020. Yoga-människor var redan från början snabba (haha) att haka på.
Filosofin bygger på att medvetet låta saker och ting få ta lite längre tid, att göra det hållbart, hitta balans mellan aktivt arbete och återhämtning. Att uppskatta det vackra i det enkla, både i materiella ting och i samvaron med andra människor.
Inte sällan krävs det en kris som tvingar fram en ny livsstil. Själv flyttade jag ut på landet och blev min egen chef. Började odla grönsaker, skaffade kompost och ägnade mer tid i köket åt matlagning. Sedan dess har det fått sprida ut sig över alla områden i livet. Det är min absoluta övertygelse att maten blir godare om den får gotta till sig under tillagningen. Självklart använder jag ekologiska, närodlade grönsaker i så stor utsträckning som möjligt. Dessutom har jag kommit fram till att jag fattar bättre beslut om jag fnular lite innan jag bestämmer mig. Jag vet, det där är inte ens riktiga ord men jag använder dem ändå för det finns en dimension i ”gottar” och ”fnular” som antyder avsiktlig långsamhet och det är det, det handlar om. Det har onekligen varit, och är fortfarande, en process att ställa om beteendet och trotsa den där samhällsnormen som hävdar att snabbare är bättre.
Vi har råd
Om du inte redan har gått med i ”slow living” rörelsen, fri från medlemsavgifter och krångliga registreringar, så välkomnar jag dig att göra det. Universum arbetar för vår sak.
Jag läser i Illustrerad Vetenskap att jordens rörelse runt sin egen axel bromsas av månens dragningskraft. I framtiden kommer ett dygn på jorden att ha fler timmar. Vi har med andra ord råd att ta det lugnare.
Jenny Harrysson
