Linn Levin med kollegor demonstrerar utanför Huddinge sjukhus. Foto: Annika Hammer
Clara Brandkvist och hennes kollegor på Karolinska universitetssjukhuset tar strid för avskedade överläkaren Karin Pettersson. I förlängningen hoppas de på en större förändring: att de som arbetar med kärnverksamheten ska få mer att säga till om.
Clara Brandkvist pratar snabbt och fokuserat, när hon redogör för händelseförloppet som hon menar har lett fram till den aktuella situationen på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. Hundratals medarbetare har protesterat högljutt hela våren mot avskedandet av den omtyckta förlossningsläkaren Karin Pettersson. Det hålls regelbundna lunchmanifestationer utanför stockholmssjukhusens entréer och på sociala medier kan man följa protesterna under hashtaggen “Jag är illojal”. Ett upprop till stöd för Pettersson har fått över 3000 underskrifter. Bakom uppropet står flera tunga namn inom gynekologi och förlossningsvård.
Det märks att Clara Brandkvist har gjort den här dragningen förut. Hon vet vad hon vill få fram, och berättar effektivt och informationstätt. Men ibland stannar hon upp och väger orden:
– Det är viktigt att lyfta ärendet från Karin, att se till det övergripande problemet på samhällsnivå. När människor jag känner läser medierapporteringen om Karolinska, så är det slående hur ofta de säger att “precis så här är det i min verksamhet”. Särskilt de som arbetar i någon form av offentlig verksamhet. Det behöver inte handla om just sjukvård, säger Clara Brandkvist.
Foto: Annika Hammer
Jag ber Brandkvist förtydliga vad hon menar med “det övergripande problemet”.
– Det handlar om en maktförskjutning på ledningsnivå. Från dem som är insatta i kärnverksamheten, oavsett vilken den är, mot formalia och regler. Folk inom den administrativa överbyggnaden får mer makt. Jurister, HR-specialister. De som faktiskt kan kärnverksamheten vågar inte gå emot, stå upp för det som är rimligt i verksamheten för att nån säger att regler och lagar säger si och så. Jag säger inte att vi inte ska följa regler, men de är inte alltid framtagna för helhetens bästa.
Clara Brandkvist är specialist i gynekologi och obstetrik, och biträdande överläkare inom förlossningsvården på Karolinska universitetssjukhuset. Under nästan två år var hon, som tillförordnad verksamhetschef, Karin Petterssons närmaste chef. När den ordinarie tjänsten som verksamhetschef utlystes valde Brandkvist att inte söka. Hon vill inte släppa patientarbetet.
– Att vara verksamhetschef är mer än ett heltidsjobb. Det blir väldigt svårt att fortsätta ha patientkontakt.
Men du fortsatte jobba kliniskt när du var tillförordnad verksamhetschef?
– Jag vägrade släppa det. Men det har ju gjort att jag har jobbat väldigt mycket.
Det är ett klassiskt dilemma i många verksamheter: om man vill avancera högre upp i organisationen så måste man släppa taget om kärnverksamheten och bli renodlad administratör. Det vill Clara Brandkvist inte bli, och Karin Pettersson verkar heller inte ha varit intresserad av en administrativ karriär. Hon har under många år i stället varit sektionschef, eller “första linjens chef” som Clara Brandkvist uttrycker det, för BB Huddinge. Det vill säga chef på golvet, sida vid sida med övrig vårdpersonal. Utöver det kliniska arbetet har Karin Pettersson en framgångsrik akademisk karriär. Om nu “utöver” är rätt uttryck i sammanhanget. Läkarna och barnmorskorna som protesterar mot uppsägningen har framhållit att det inte går att dra en skarp gräns mellan patientarbete, forskning och undervisning. Karolinska är trots allt ett universitetssjukhus.
Anklagas för att ha varit illojal
Karin Pettersson anklagas för att ha varit “grovt illojal” mot sin arbetsgivare. Karolinska har låtit en advokatfirma gå igenom hennes jobbmejl, och de har kommit fram till att hon skickat orimligt många privata mejl. Och att hon inte rapporterat sina bisysslor korrekt i det för ändamålet avsedda Heroma-systemet. Några av bisysslorna som läggs henne till last är “författande av två kapitel till en bok på uppdrag av ett universitet” och “förtroendevald i nationell tillsynsvägledande myndighet”. Det sistnämnda torde handla om ett uppdrag hos Folkhälsomyndigheten, dit hon rekryterades under pandemin för att bistå med sina kunskaper om infektioner under graviditet.
– Att den bisysslan inte godkänts stämmer inte, säger Clara Brandkvist. Det vet jag, för det var jag som var hennes chef då. Jag lät henne jobba väldigt mycket på arbetstid med just detta eftersom det var så viktigt för våra patienter, ja för alla gravida i Sverige. Sen att det inte står rätt i Heroma är en annan fråga. Men alla hennes bisysslor har jag och hennes efterföljande chefer haft koll på. Att hon föreläser, är med i arbetsgrupper, håller på med patientförsäkringsärenden och så vidare, det har inte varit någon hemlighet. Det är en självklarhet att hon hållit på med det.
Karin Pettersson är ett känt namn inom det medicinska fältet i Sverige, inte minst bland gynekologer. Hon är docent i gynekologi och obstetrik, alltså läran om förlossningsvård. Bland annat har hon varit med och byggt upp kunskapsportalen Infpreg, som i princip alla läkare använder när de behöver information om graviditet och infektionssjukdomar. Under coronapandemin tog hon på sig ledartröjan och svarade regelbundet på såväl kollegornas som medias frågor. Förra året tilldelades hon Berndt Kjessler-priset av specialistföreningen SFOG, Svensk förening för gynekologi och obstetrik. Priset ska gå till någon som gjort “berömliga insatser för undervisning och utveckling inom obstetrik och gynekologi”.
Journalisten Annika Taesler talade i början av maj vid en av lunchmanifestationerna: “Vi som lever med ryggmärgsskador har genom åren träffat fler läkare än de flesta privatpersoner. En så kompetent, professionell och alltigenom trygghetsskapande yrkesmänniska som Karin Pettersson har vi aldrig varit i närheten av. Hon har fått oss att våga leva på ett sätt som andra människor tar för givet.”
Den 22 maj är det återigen dags för manifestation. Rada Brylevich, 40, en annan av Karin Petterssons patienter, har åkt till Huddinge sjukhus för att delta. För åhörarna berättar hon om hur mycket Karin Pettersson betyder för henne och att hon tycker att Karolinska har gjort fel.
– Jag ska gå på alla manifestationer jag kan, säger Rada Brylevich efteråt. Karin är den bästa läkaren. Hos henne känner jag mig trygg. Jag vet att hon gör precis allt hon kan för att hjälpa mig.
Rada Brylevich har haft svårt att bli gravid. Hittills har hon drabbats av elva missfall, ett i femte månaden. Karin Pettersson har varit ett stort stöd, berättar hon. Nu är Rada Brylevich gravid på nytt. Hon gläds åt det men är ledsen över att hon inte längre får ha Pettersson som ansvarig läkare. Rada Brylevich kan inte förstå varför Karin Pettersson inte fått en chans att rätta till de eventuella misstag hon begått.
– Jag är själv arbetsledare på ett byggföretag. Om en anställd gör något dumt, så pratar jag med personen. Ingen får sparken utan förvarning.
Varför tror du att Karolinska valde att avskeda henne direkt?
– Jag vet inte. Jag vet bara att Karin är en bra person.
Läkarna och barnmorskorna på manifestationen vittnar om en skicklig och hängiven kollega, som alltid finns tillgänglig och generöst delar med sig av sitt kunnande. Men startskottet till Karolinskas utredning av Karin Pettersson var ett anonymt tips om hennes “omfattande frånvaro från arbetet”. Advokatfirman Flood Herslow Holme fick i uppdrag att utreda tipset och lämnade sin rapport i mitten av mars. Den 22 sidor långa rapporten handlar dock främst om bisysslorna och jobbmejlen. I slutet av rapporten står likväl att Karin Pettersson “eftersatt sina huvudsakliga arbetsuppgifter på Karolinska”. Ett påstående som hennes kollegor med eftertryck bestridit.
Clara Brandkvist förstår inte hur det kan vara så viktigt med Heromasystemet att man faktiskt kan få sparken utan förvarning om man inte gör rätt. Och att som docent ha många uppdrag är inget konstigt. Det ingår i den så kallade tredje uppgiften. Specialistföreningen Svensk förening för obstetrik och gynekologi har skrivit ett öppet protestbrev till Karolinska: “Att vara docent vid ett universitet innebär att åta sig externa uppdrag såsom [att] föreläsa inom sina specialområden för att sprida kunskap vilket sker både inom och utanför registrerad arbetstid.”
Ylva Böttiger, professor i klinisk farmakologi, skrev en syrlig krönika på temat i Läkartidningen:
“Jag ber härmed att få rapportera mig själv som skyldig. Jag är illojal mot båda mina arbetsgivare: universitetet och regionen. (…) Här kommer min fulla bekännelse: jag är lärare, forskare, överläkare, chef, bakjour, handledare och mentor. Jag har ingen aning om hur jag fördelar min tid i minuter eller timmar.”
Annan vårdpersonal som uttalat sig i media har gett uttryck för samma sak som Ylva Böttiger: att det är få som skulle klara att bli granskade på samma sätt som Karin Pettersson.
“Alla skulle åka dit”, sa biträdande överläkaren Ida Björk till Dagens Nyheter i slutet av mars. “Alla, jag menar alla, förstår att vem som helst sitter löst och att ingen egentligen är värd något. Där har Karolinska nått fram”, bloggade barnmorskan Margareta Rehn några veckor senare.
Svårt få någon ansvarig att uttala sig
Från Karolinskas ledning är det tyst. Den ende som uttalat sig, och då endast per mejl och i allmänna ordalag, är tillförordnade sjukhusdirektören Patrik Rossi. Rättskansliet, som hållit i ärendet, har inte synts till med undantag för ett mejl till Dagens Nyheter. Där bestrider man påståendet att Karolinska använder sig av rättskansliet för att göra sig av med medarbetare som anses besvärliga.
Rättskansliet inrättades på Karolinska efter den så kallade Macchiariniskandalen. Sjuttio anställda ledda av en “compliance officer” ska se till att något liknande inte händer igen. Men vårdpersonal som intervjuats i DN om rättskansliet talar om Stasi och Nordkorea. Gynekologen Golbarg Vesterlund kallar hanteringen av Karin Pettersson förnedrande. När barnmorskan Marie Ekborn talar vid manifestationen utanför Huddinge sjukhus den 22 maj säger hon samma sak. Att Karin Pettersson utsatts för en förnedrande behandling.
– Gör om och gör rätt, fortsätter hon i megafonen.
– Vi kräver en sjukvård där vår lojalitet ses i relation till patienterna.
Bakom henne håller vårdpersonal upp skyltar och banderoller. “Patienter före paragrafer” står det på en av dem.
Sjukhuset vill inte kommentera enskilda personalärenden, men advokatfirmans rapport är offentlig handling. Av dem jag pratat med inför och under manifestationen, så har de flesta sett den, och är av uppfattningen att Karin Petterssons läkargärning borde väga tyngre än felrapporterade bisysslor.
Tillbaka till Clara Brandkvist.
Vem är det som har tipsat?
– Någon som har något emot Karin, säger Brandkvist och fortsätter:
– Att det finns folk som felaktigt anklagar någon för något, sånt händer. Men på en normal arbetsplats skulle man ha börjat med att kolla om det finns fog för anklagelsen, eller om den som anmäler har något annat uppsåt. Det har man helt uppenbart inte varit intresserad av här. Ingen har frågat mig om hennes tillgänglighet eller närvaro på arbetsplatsen. Jag har ändå varit Karins närmaste chef i nästan två år.
Om advokatbyrån har pratat med någon annan av Karin Petterssons närmaste chefer, eller andra medarbetare, så är det inget som tydligt framkommer i rapporten. Clara Brandkvist är övertygad om att sjukhusets syfte med utredningen redan från början varit att sparka Karin Pettersson.
– Det handlar om att man vill bli av med henne, och så har man letat tills man hittar något som skulle kunna hålla.
Du har inga klagomål på Karin Petterssons tillgänglighet och nåbarhet?
– Nej.
Jag skriver till Flood Herslow Holme och frågar hur de kan veta att Karin Pettersson har “eftersatt sina huvudsakliga arbetsuppgifter”. Om det finns några konkreta exempel, som att hon inte dykt upp när hon har bokade patienter eller struntat i att svara i telefon när hon varit bakjour. Men ingen svarar.
Det har varit turbulent på Karolinska universitetssjukhuset de senaste åren. 2016 genomfördes en stor omorganisation, där den klassiska klinikindelningen skrotades till förmån för så kallade teman och flöden. För kvinnokliniken blev det rörigt. Den ursprungliga temaindelningen varade för deras del bara i ett år, innan en ny organisation sjösattes, och senare ännu en.
De ständiga organisationsförändringarna har orsakat många rockader bland cheferna på olika nivåer: vilka chefspositioner som finns, vad de ansvarar för och vem som innehar posten. Clara Brandkvist har gjort ett exceldokument med en tidslinje över alla chefsbyten och omorganisationer, för att få bättre överblick. Hon ser ett mönster, där chefer som uppskattas av personalen på golvet inte uppskattas av ledningen, och tvärtom.
– Ledningen uppåt vill ha chefer som kan skriva fina rapporter. Även om det inte fungerar alls på golvet.
I början av 2023 var missnöjet med två verksamhetschefer så stort att ett trettiotal barnmorskor sa upp sig från Karolinska Huddinge. De krävde chefernas avgång. Karin Pettersson satt i egenskap av sektionschef i möte med sjukhusledningen om krisen, och backade barnmorskornas krav. Det berättade hon själv om i Dagens Nyheter sommaren 2023.
Clara Brandkvist menar att detta är en orsak till att sjukhusledningen vill bli av med Karin Pettersson. Att hon stöttat barnmorskorna och sålunda gått emot ledningen. Det verkar Karin Pettersson själv också tro, att döma av en intervju i DN den 10 maj. Clara Brandkvist har hört chefer berätta att de uppmanats av HR att “göra något åt problemet Karin”.
– Men de har inte tyckt att Karin är ett problem, så de har vägrat.
Det finns många fler trådar i det här trassliga nystanet. Till exempel den utredning om arbetsmiljön på förlossningen, som dåvarande sjukhusdirektören Zoëga beställde efter barnmorskekrisen i början av 2023. Den skriftliga rapporten skickades direkt hem till honom och diariefördes inte förrän april 2024. Hanteringen har anmälts till Justitieombudsmannen som inlett en granskning.
Rapporten tecknar en bild av bristande förtroende mellan ledningen och medarbetarna. Gällande de tre sektionscheferna, varav Karin Pettersson tills nyligen var en, uppges att medarbetarna genomgående är positiva. Längre upp i organisationen ser man däremot problem med “ett negativt informellt ledarskap” i Huddinge, det vill säga där Karin Pettersson tills nyligen var sektionschef.
Författarna beskriver också hur medarbetare inte vågat ställa upp på att intervjuas av dem, eftersom det “registreras i deras kalendrar som sedan kan kontrolleras av någon”. De rekommenderar en “attitydförändring i riktning mot att vi alla är människor”. En medarbetare som har gjort fel bör få stöd och vidareutbildning i första hand, snarare än att bestraffas.
Jag frågar Clara Brandkvist om hon är rädd för repressalier.
– Jag utgår ifrån att jag finns på en lista över problematiska människor. Det har jag gjort i flera år. Att jag vågar gå ut i media handlar om att vi är många som gör det. De kan inte gärna säga upp oss allihop.
Vad hoppas du att protesterna ska ge för resultat, utöver att Karin Pettersson återanställs?
– Jag vill att man ska våga se vad som är rätt och rimligt, säger Clara Brandkvist.
– Inte ta den fega vägen och säga “juristerna sa si och så”. Jag vill se ett skifte från att det blir mer och mer HR och jurister till att de individer som har koll på kärnverksamheten får tillbaka makt. Inte bara på papperet. Pendeln behöver börja svänga åt andra hållet.
Annika Hammer
