Ett långt liv med stor variation har Ray Söderholm levt. Resan har varit fylld med plus och minus, men de positiva delarna har varit i majoritet. Tiden har ägnats åt olika arbetsuppgifter som bland annat har tagit honom över Atlanten, något som inte var helt vanligt under Rays verksamma år.
Rays liv börjar i Finland år 1936. Uppväxten spenderades i Åbo och även början av yrkeslivet. Efter sin merkantilutbildning åkte han till Mariehamn på Åland och det första riktiga jobbet blev som säljare av livsmedelsprodukter, framförallt av grönsaker och potatis. Arbetsgivaren ansåg att han, med tanke på sin hans härkomst, borde kunna bra finska. “Men jag kunde inte alls finska så bra som de trodde, men någorlunda kunde jag nog.” Snabbt blev han ivägskickad på en försäljningsresa till Finland för att plocka in ordrar. Vid hemkomst tyckte han att det gått bra men chefen var ytterst upprörd. Ray kan än idag recitera utskällningen, som han fortfarande inte riktigt förstår, “Vad har du hållit på med? Du har inte ens hört av dig? Du borde få sparken omgående.” Rays replik var att han inte var van vid denna typ av beteende och slängde upp flera försäljningsblock med fler beställningar än vad företaget kunde producera. Direkt efteråt sa han upp sig, “tack och godnatt.” När Ray reflekterar över chefens beteende tror han nog att det var ganska spontant, och chefen kunde knappast tro att han skulle säga upp sig där och då.
– Det kändes mycket dåligt, att bli behandlad på det sättet. Jag hade förväntat mig beröm och fick skäll istället. Ja, som sagt, det kändes mycket dåligt. På vägen från min gamla arbetsgivare stötte jag på mamman till en klasskamrat. När hon såg mig på gatan mitt på dagen utbrast hon “Vad gör du här? Borde inte du vara på jobb?” Jag förklarade vad som hade hänt och att jag behövde ett nytt jobb. Tur nog fick jag höra att de hade en tjänst ledig på ett av Finlands största rederikontor, där min väns mor arbetade. Sally-bolaget tror jag det hette på den tiden. Arbetsuppgifterna var framförallt att ha kontakt med olika skeppsmäklare på kontor över hela jorden och korrespondens mot Stockholm och London.
Under Rays tid hos Sally bolaget kom han i kontakt med en prominent person i det åländska och i viss utsträckning i det finska näringslivet, hans chef Algot Johansson. Det var några saker som Algot Johansson sade som påverkade Ray mycket och som hänger med än idag. Det första var en situation när Ray skulle signera ett kontrakt och Algot läste över hans rygg. Algot sade, “Skäms du för vad du heter pojk? Kan du inte skriva ordentligt?” Detta fick han lära sig var en pik mot allt folk som ansåg sig vara för viktiga för att hinna skriva sitt namn tydligt. Det andra, och nog det viktigaste, var att Algot hade varit i Amerika, och det här påverkade Ray starkt att själv åka över Atlanten. Efter ett tag hos Sally-bolaget sa Ray upp sig, under positiva förtecken, för att åka över Atlanten.
Kanada
Destinationen var satt mot Kanada. Första etappen var att ta sig till Liverpool i England där passagerarbåten Empress of England avgick. Resan till Liverpool gick först med färja till Stockholm, därefter med tåg via Danmark, Tyskland och Frankrike för att slutligen återigen ta färja över engelska kanalen. Det var en lång resa men lyckligtvis hade Ray med sig en ytlig vän, Svante, som följde med hela vägen till Kanada.
– Tiden på fartyget, Empress of England, fördrevs med en drös olika aktiviteter. Så stora passagerarbåtar hade många olika program. Du kunde bland annat välja att gå på biograf eller skjuta lerduvor på akterdäck, vilket jag brukade göra. Sen var det även mat tre till fyra gånger om dagen. Vi var ju inte på en emigrantbåt.
Väl i Kanada tog sig Ray och Svante till Toronto och redan första dagen började jobbsökandet. På ett café hittade Ray en jobbannons i dagstidningen. De sökte försäljare på en resebyrå som hette Picard and Stafford. På arbetsintervjun undrade resebyrån, naturligtvis, varför han var rätt man för jobbet.
– Jag har nog viss erfarenhet av att sälja sen tidigare, och jag noterade även att ni gör reklam för att ni har anställda som kan tala många olika språk, så om det stämmer att ni vill ha folk som talar många olika språk så kan jag både svenska och finska. Detta var andra gången jag ljög om att jag kunde finska. Det var kanske inte en ren lögn, jag kunde ju knackig finska. Oavsett så fick jag jobbet. Min uppgift blev att sälja resor till den finsktalande befolkningen i Toronto, urvalet uppgick till ungefär 30 000-40 000 personer, om jag inte kommer ihåg fel. På denna tid var det lite knepigt med finnar utanför Finland eftersom att de var motsträviga att tala ett annat språk än finska. Man märkte direkt när man talade med en finne, det var inga språkgenie, minst sagt. Jag undrar om det har att göra med den geografiska plats högt upp i norden, och deras historia. Exempelvis när svenskar och danskar åkte iväg som vikingar, vad gjorde ens finnarna då? Kommer inte ihåg men tror de bara var kolare.
Efter en tid hos Picard and Stafford var det dags att avancera. Ett nytt erbjudande i form av försäljningschef hos New Toronto Travel Service (TTS) uppstod. Nu talade Ray flytande engelska och TTS hade redan en etablerad kundkrets. Detta innebar att han kunde börja ta hand om kunder direkt. “Det var väldigt kul att kunna ta hand om så många olika kunder redan från första veckan, och det var väldigt lärorikt.”
Med mer erfarenhet och kunskap i bagaget var det dags för nästa äventyr. Ray köpte in sig i en liten kanadensisk svenskspråkig tidning med namnet Kanada svensken, som skickades ut två gånger i veckan.
– Jag erbjöd mig även att arbeta lite med försäljning och skrivandet, om jag fick behålla en del av annonspengarna. Detta gick de lyckligtvis med på. Det mesta jag fick skriva var finlandssvenska nyheter, detta gjorde jag genom att plocka ut nyheter från svenska och finska tidningar, självklart med deras godkännande förstås. En hel del kåserier fick jag skriva också.
Tillbaka hem igen
Efter nio år i Kanada var det dags för Ray att bege sig hem till Åland igen. Anledningen var en överenskommelse Ray hade ingått med sin förra fru. De skulle stanna några år i Kanada innan de åkte hem för att uppfostra sina barn på Åland. Dessvärre sprack äktenskapet när de kom hem till Åland.
– Jag tyckte om allting i Kanada, allt var bra då. På det magiska 60-talet fanns det inga problem att tala om, förutom mordet på JFK och att han blev skjuten av en skytt från två olika håll samtidigt. Än idag ställer jag mig mycket tveksam till deras slutsats. Men väl hemma på Åland fick jag jobb på tidningen Ålands aktuellt, min position var redaktör och utgivare. Det pågick bara i några månader. Tidningen genomgick en schism mellan olika individer som ansåg sig vara ägare till Ålands aktuellt. Det blev ingen domstolsprocess, istället valde några utbrytare att skapa sin egen tidning. Ålands aktuellt gick så småningom i graven. Utbrytarna grundade tidningen Öriket, som skrev samma typ av lokala nyheter som den gamla tidningen Ålands aktuellt. Det var nu Ray träffade sin nya, och nuvarande fru, Liselotte som också jobbade på Öriket. Tyvärr klarade inte tidningen ekonomin då huvudtidningen på Åland, Ålandstidningen, tog alla annonser.
Efter Örikets konkurs tog Ray istället jobb på Ålandstidningen, där han under flera år verkade som chefredaktör. Efter tiden som chefredaktör blev Ray invald till Ålands lagting, då kallat Ålands landsting.
– Först försökte jag komma in som politisk vilde och jag fick faktiskt ganska många röster men det räckte tyvärr inte till. Efter det försöket så anslöt jag mig istället till ett parti som hette Frisinnad samverkan, ganska likt dåtidens moderater i Sverige. Partiet hade en linje som var starkt för Ålands självstyre. Nu är det viktigt att förstå att självstyre inte innebär full autonomi eller självständighet. Självstyre är det skick som vi har haft sedan 1921.
Ray jobbade på lagtinget i tolv år, alltså tre mandatperioder. Han agerade som vice talman under en av perioderna. Ray ställde även upp för en fjärde mandatperiod men kom inte in då, “Tror inte att jag var tillräckligt duktig och känd. På Åland är det lite annorlunda vad som får folk att bli politiker eller inte.” Efter den politiska karriären har det enligt honom själv inte hänt så mycket. Idag lever Ray som pensionär.
