Tiden är komplex och så även denna krönikaskildring. Som baseras på en uppgift att ta reda på den stela framtiden kring stadens mittpunkt. En nyhet jag redan tyckte var tröttsamt rapporterad om. Men det är dock trots allt broarna som bär oss över, nedan följer mina tankar i en krönika som skrevs i frustration på ett dygn och ett halvt.
Vad händer om fem år? Det är en fråga som är bra att ställa till sig själv. Att planera är inte alltid det lättaste. Uppdraget att utforska Slussen måste börja bakåt i tiden. Elfte juni 2015. Vad gjorde du då?
Det i sig är inte relevant. Men det gäller att exploatera tiden. Ordet betyder utnyttja och innebär att en resurs används. Relevant i sammanhanget då exploateringsnämnden godkände det fortsatta genomförandet av renoveringsarbetet projekt Slussen där och då. Första sidan på det trettionio långa dokumentet tydliggör att det ska komma att omfatta investeringsutgifter på tolvtusenetthundramiljoner och investeringsinkomster om tvåtusen tvåhundramiljoner kronor. Det föreslår också att kommunfullmäktige godkänner det fortsatta genomförandet. Undertecknat av Håkan Falk förvaltningschef och avdelningschef Mårten Frumerie. Ska också tydliggöras att ordvalet exploatering vill ofta användas i sammanhanget av att man anser att användandet inte görs med tillräcklig hänsyn som till exempel, vid exploatering av barn i industriarbete. Så står det när jag slår upp ordet.
Sida tre i det reviderade genomförandebeslutet jag går igenom tydliggör att översvämningsriskerna är oacceptabelt höga och att arbetet med att ta fram ny lösning hade då pågått i 20 år. Beslutet fattades 2010 och då är det viktigt att veta att Moderaterna haft mandatsmajoritet I staden Stockholm under åren 2006 fram till 2014, det vill säga under tre valperioder. Men att Socialdemokraterna fick överta makten av landet Sverige efter Moderaterna.
Att renovera om Slussen var minst sagt nödvändigt kunde alla enas om, förutom SD som sitt första verksamma år i riksdagen valde att inte säga ja till förslaget.
Namnet på Guldbron som nu är färdigställd och fullt möjligt att kliva på är därmed ett genialt namn. Vad är dyrare än guld? Livet förstås. I det långa perspektivet. År 2025 kommer vi vara stolta i förakt då vi kan passera våra hundra meter ovan vatten för att köpa kaffe under stoftet av bullret och äta amerikanska hamburgare vid det färdigställda(?) Slussen. Likt vad våra föregångare gjorde när de protesterade mot att kommunfullmäktige klubbat igenom beslutet den 6e oktober 2015. I artikeln går även att läsa hur projektets budget låg på åtta miljarder kronor år 2010 men som redan skrivet ovan så beräknades det kosta ytterligare fyra när genomförande beslutet verkställdes och då med rödgrönmajoritet när första spadtaget togs.
Karin Wanngård (S) som då var finansborgarråd har ett episkt citat från måndagen den 28nde september, 2015.
”Äntligen. Det är klart att det här är ett jättestort beslut. Det är byggtid och det kommer att påverka många människor. Men samtidigt är det väldigt glädjande att bygga ett Slussen för den moderna stockholmaren”.
Den moderna personen i Stockholm har inte tid att grotta in sig i dessa bekymmer. Något behövde göras ja. Nu eller senare, så länge någon gör något så kvittar det vad men det viktigaste är att rörelser sker om det ska flöda som sig bör. Därav är det inte min börda när jag går där 2025 på det glansiga tänker medborgarpöbeln med mig i sin spets.
Jag läser nu Per Brandts reportage från Mitt i Kungsholmen om hur den planerade Kristinebergshallen för idrottare behöver skjutas på ytterligare fem år enligt budgeten. Anläggningen som kommer att med en liten gnutta tur och skicklighet stå intill Essingeleden. Enligt idrottsborgarrådet Karin Ernlund (C) går det inte att ange en exakt tidplan, reserverar jag mig för om du läser detta en solig sommardag intill det färdigställda Slussen med kaffe i hand. Hon säger också följande nämligen.
”Det är supertråkigt. Vi vet att innerstan lider stor brist på idrottsanläggningar och är det någonstans vi skulle vilja flytta fram projekt så är det där. Men det här är den krassa verkligheten när det gäller stadsbyggnad”.
Fastighetsborgarrådet Dennis Wedin (M) kommenterar ytterligare att det är svårt att komma igång rent planeringsmässigt, då vägarbeten och annan infrastruktur i området valdes att prioriteras i föregående års budget. Han tillägger att helheten kommer att bli bra, men det är trist att det kommer ta några år. En försäkran någon annan får konstatera om femtalet år.
Slussen år 2025 blir en bra milstolpe för att den moderna stockholmaren fått vänta och att det inte är försent att ta förhastade dyra beslut. Alltid finns det något begär att fylla. Vem skriker högst är den retoriska frågan. Invånarna eller politikerna? Vad allt tyder är att politikerna har det allt för komplext för att den medborgliga invånaren ska hinnas med att förstå nuet. Inte undra på att vi gärna fikar.
För att svara på sakfrågan i rubriken så får vi vända oss till Region Stockholm. Där är det klart och tydligt att framtidens Slussen ska bli en effektiv och trygg knutpunkt för kollektivtrafiken. Nya rymliga anslutningar inomhus har då skapats för att byta mellan tunnelbana, buss och Saltsjöbanan. Precis som jag minns Slussen och det känns tryggt! Bron gjord av främst stål är nu stel och samtiden känns hållbar.
Undrar om de holländska timmermännen visste vad dom gav sig in på år 1637 när samarbetet med tyska och svenska murarmästare påbörjade jobbet som idag tacksamt får oss att gå på guld. Här har vi en som inte kommer att avnjuta champagne i sitt glas när 100års jubileet av nuvarande Slussen blir till det förgångna.
Läs gärna mer om vad jag skrivit på http://globalbar.se/ samt kolla in mitt personporträtt om Max Bergander på Slussens tidning.
Text: Noël Nevanti
