Att varje människa ska få känna tryggheten i att vara den man är i ett kollektiv som ständigt strävar efter utveckling, den utmaningen är stor och också Max Berganders främsta drivkraft. Sedan fem år värdegrundsansvarig i vad som enligt många anses vara Sveriges stökigaste klubb.
Vi ses på Hornstull, det är lunchtrafik på stadens gator och när jag ser honom på avstånd så liknar han lite av en Bondskurk till klädseln. Några meter ifrån så brister han ut med ett stort leende och varm röst när han hälsar och vi börjar inleda vår promenad till Bio Rios café. Detta är kvarter som Max känner sig bekväm i, då han under sin uppväxt spenderade halva tiden på Söder med sin mor och den andra med sin far på röda linjens södra utkanter. Enligt Max, blott 33 år, så var stadsdelen vi nu går i inte lika segregerad.
– I mitt trapphus bodde chilenare, finnar, ugandier och jugoslaver. 90-talets söder var lite mer betong än vad det är idag säger han.
När vi slår oss ner så är det tydligt att han välkomnar mig att ställa vilken fråga jag är nyfiken på och att han inte är rädd för att öppna upp sig. Inte längre i alla fall. För fem år sen hade Max nyligen avslutat sin karriär som målvakt i Brommapojkarna, då i Superettan. Han föreläste i olika sammanhang och denna gång var det dags att göra det inför AIK:s ledare för första gången. Han talade om hur det är okej att gråta ut som pojke eller man i ett macho samhälle och innanför fyra väggar där klubben är ansiktet utåt för tuff mentalitet. ”Alla hatar oss – vafan gör det?” är, eller ja, var ett mantra i denna klubb. Leif Karlsson, då sportchef i AIK ungdomsfotboll som nyligen pensionerat sig efter att ha varit ledare i föreningen sedan 1981 och gjort allsvensk debut i AIK som just målvakt, året 1972. Var närvarande och häpen av förundran efter att Max berättat om upplevelser som gemene person kan känna igen sig i och det med obehag. Leif var rak på sak, sade att Max bör vara anställd inom AIK fotboll och presenterade ett kontrakt strax därpå.
Han var inte helt ovetande inför vad för tryck detta skulle sätta på honom, den tidigare CSR-ansvarige Sofia B Karlsson hade då nyligen avgått i sin roll efter att ha mottagit grova mordhot då hon jobbade mycket för hbtq-rättigheter.
– Mitt jobb är att se till att jag inte har något jobb kvar, vilket jag dessvärre aldrig tror kommer ske. I en perfekt värld skulle jag eller andra, såsom poliser exempelvis inte behövas, säger Max.
Det mest utmanande i hans arbete har varit att rucka på strukturer och normer, då det finns en minoritet med stark basröst som inte står för AIK-stilens värderingar och för denna lilla grupp är förändringar av denna karaktär väldigt besvärliga. Även fast han själv behövt extra stöd eller skydd, i synnerhet under 2017 då även hans familj berördes av påtryckningar. Så finns det ingen tvekan om att Max kommer ge sitt fortsatta yttersta för samhällets bästa.
När han växte upp var värdegrundstänket icke existerande, det pratades sällan om det och incidenter följdes ofta inte upp.
– Det var ett hårdare klimat kring inkludering och jämställdhet, förebyggande arbete var sällsynt. Jag spelade i mitt kära Reymersholmes IK och där likt annorstädes så kunde en vuxen kläcka ut sig ”Där kommer knatte, fnatte och blatte” inför en samling på träningen.
Han fick uppleva långt mycket mer än vad de flesta ungdomar kan drömma om, då han haft fotbollsspelande som sitt yrke. En karriär som tog slut självmant, år innan hann nått sin formtopp. Som 26-åring så valde han att avsluta sitt spelande, han klarade inte av att se folk må så dåligt och bete sig så illa. Det var inte Brommapojkarna i sig det var fel på, föreningen hade han varit i innan han anslöt från Enköping IK. Det var den accepterade jargongen. Han minns tillbaka till en match mot Djurgårdens IF. Han släppte in en boll och började gråta varav tränaren skrek ”Sluta grina som en kärring och håll käften”.
Att våga – inte fega
När han summerar sin verkan som värdegrundsansvarig i AIK fotboll, med ansvar för senior och ungdomssidan så är det med rak rygg och tydlighet att det finns utrymme för förbättring. Vad som utvecklats under dessa år är att det finns en större öppenhet och Allmänna Idrottsklubben har just dörren öppen för alla, med ett villkor. Du ska som spelare och förälder acceptera föreningens grundpelare i arbetet mot rasism, sexism, homofobi och mobbning bland annat. När du blir en del av AIK, då skriver du på ett avtal i form av AIK-stilen där du även undertecknar att du står bakom fem ledstjärnor som innefattar just bra beteende mot andra inkluderat dig själv. Ett dokument som även målsman får skriva under på.
Max är huvudansvarig, ett arbete han är tydlig med att han inte är ensam om att göra. Under vårt timmeslånga samtal så plingar hans telefon till två gånger i ärende av just spelare som han arbetar extra med i syfte att få in på en bättre stig i livet.
– Vi hade en kille för tre år sedan som var rätt så stökig i sitt lag, som så många gånger förr var inte pappan den bästa inom pedagogik och hans kulturella bakgrund var rätt så brokig. Jag fortsatte att trycka på att pojken behövde agera bra mycket bättre framöver och att om han inte gör det så finns en stor risk att det slutar illa, och då menar jag inte att han skulle uteslutas från föreningen. Det hade varit en petitess i hur dåligt det kunde gått för han. För bara några dagar sedan hörde pappan av sig, med beröm som jag värderar väldigt högt. Han tackade för att jag inte bara lärt hans son att bli en bättre människa, men även honom. Jag visste inte om att denna förälder även varit på en av mina föreläsningar och numera, varje gång han ska säga till sin son. Då tänker han på det jag har sagt.
År 2018 var AIK det tionde mest omnämnda bolaget i Sveriges media, bakom giganter såsom Volvo, Google och Ica. Att gemene mans bild av AIK påverkas av vad media skriver är självfallet och klubben lever i ett ständigt pendlande mellan kaos och harmoni. När vi talar om detta så säger Max ”Jag gillar ju också kaos, att vara i oreda skapar möjligheter för snabba förändringar med kort påverkningstid”.
Han hade aldrig klarat av ett yrke där en bro skulle byggas men det var först om några år man såg den första pelaren gjutas, tillägger han.
Ett arbete som berör
AIKs damer tog sig dagen innan vi träffas till Allsvenskan och Sophia Redenstrand med nummer 11 på ryggen var en viktig komponent i denna triumf. Hon är född 2001 och tidigare ungdomsspelare i AIK och givetvis en stor förebild för spelare på dam och flicksidan. Nyligen formulerade hon ett svar i en intervju angående vad som sammanfattar väl varför det finns över 1000 personer som står på kö för att spela i klubben. ”I AIK pratar man väldigt mycket om hur man ska bete sig på och utanför plan, det är en tydlig röd tråd från ungdomssidan upp till A-laget”.
Detta arbete har blivit så pass uppmärksammat att Football fans Europé, i ledning av Uefa hörde av sig och ville att Max i inledningen av detta turbulenta år skulle resa till Dortmund för att föreläsa under en konferens som handlade om vilken roll fotbollen ska ha i samhället och hur det kan genomföras. Medverkande föreningar var Leicester FC, Bayern München, Austria Wien, Borussia Dortmund och flertalet andra från runt om i Europa. Denna vistelse har gjort att flertalet klubbar hört av sig med stående inbjudan och när Hollands fotbollsförbund skulle se över en förändring i pedagogiken på ungdomssidan så var det inte Sveriges fotbollförbund man hörde av sig till. Utan man hörde av sig till AIK fotboll och Max Bergander. Arbetet har inneburit anställning av forskare och en hög dos av professionalism i analyseringsarbetet.
– Bilden av AIK externt är rätt så schizofren, ena sidan ser våld och bengaler och den andra ser att man är störst i Sverige när det gäller arbetet av människans lika värde och plats i samhället. Tyvärr kommer nog minoritetens starka basröst fortsatt att påverka i större grad än vad som egentligen är rättvist sant i paritet mot hur verkligheten ser ut internt.
Dagens arbete består i att lösa konflikter som 8 av 10 gånger eskalerat via sociala medier. I veckan hade Max ett möte med två spelare från samma lag och deras föräldrar, han förklarade att om det var Max som skrivit eller sagt detta till deras föräldrar så hade han riskerat ett fängelsestraff eller annan dom. Han berättar att det är den utmaningen som är bland dom största i nuläget, att få ungdomar att förstå att internet inte är en parallell verklighet och vikten av ordens betydelse. Han berättar vidare om att det inte är någon större skillnad på incidenter i pojk eller flicklagen utan att det ofta grundar sig i ett missförstånd där två individer uppfattar olika handlingar eller uttryck olika. Just detta är också något som konkret går att ta med sig in på fotbollsplanen. Det tar tid att lära hur en annan spelare känner sig bekvämast innanför de där fyra vita kritade linjerna som innefattar en plan, vad som gör att man väljer att agera på ett visst sätt. Ett lag består normalt av tjugotalet spelare och skulle man ta vilket lag från AIK:s verksamhet som helst så skulle det visa sig att spelare kommer från alla tunnelbanans färger på linjen och att det finns bakgrund eller flertalet spelare som är födda i olika länder. Just detta integrationsarbete, att lära sig att se förbi första intrycket eller fördomen. Det är en av framgångsfaktorerna som Max Bergander hoppas på att AIK kan få än mer utrymme att lära ut till övriga samhället framöver.
Text och foto: Noël Nevanti
