Berlin har tagit emot många ukrainska flyktingar under de senaste månaderna. och i den svenska församlingen har man gjort vad man kan för att hjälpa människorna på flykt, trots knappa resurser.
– Vi har en lång tradition av att hjälpa utsatta människor i den här staden, inte minst under andra världskriget och den traditionen vill vi såklart bygga vidare på, säger prästen Oskar Styf, 32.
Sedan tre och ett halv år är han präst i Svenska kyrkans församling i Berlin. Solen skiner i hans ansikte och mot fasaden på den bruna tegelbyggnaden, lite längre bort i den lummiga innergården hörs barnen i den svenska förskolan leka.
– Vanligtvis är ett förordnande bara i tre år, men jag fick förlängt året ut, så det blir lite mer tid i Berlin innan jag åker hem igen, säger han och ler.
Det har varit ett par speciella år i Berlin och i resten av världen. Först kom coronan med långtgående restriktioner och nedstängningar i hela Tyskland och precis när allting öppnade upp igen så kom kriget i Ukraina och flyktingströmmarna. På bara några dagar fylldes Berlins centralstation med kvinnor och barn som flytt bomberna.
– Det var en konstig känsla att en kris avlöste en annan så sömlöst. Från att vi matats med statistik om smittotal och dödsfall i två år så var det som om corona inte fanns längre, men istället så fick vi något nytt som vi var tvungna att hantera nästan över en natt.
Precis som för många andra infann sig frågan “Vad kan vi göra för att hjälpa till? och många församlingsmedlemmar hörde av sig för att prata och erbjuda sin hjälp.
– Vi har en lång tradition av att hjälpa människor här, framför allt sedan andra världskriget och det vill vi fortsätta med. Precis som många andra i Berlin har de som haft plats tagit emot flyktingar i sina hem, men det hade vi svårt att göra i våra lokaler. Vi bedriver både förskola och skola så det blir frågor kring säkerheten. Dessutom är vi en relativt liten församling med bara 325 medlemmar, så att hitta tillräckligt många att hjälpa till med logistik hade nog varit svårt.
Tog rygg på större organisationer
Istället bestämde de sig för att ta rygg på större organisationer som fått igång arbetet med att hjälpa flyktingarna. Främst har de tagit sig till centralstationen för att hjälpa till att dela ut kaffe och svara på frågor som folk här när de stiger av tågen österifrån. Det har organiserats genom en grupp de startade så att de som vill kan åka tillsammans och hjälpa till.
Dessutom har gruppen fungerat som ett forum där medlemmarna kan prata och lufta sina tankar kring det som händer. Många funderar på praktiska frågor som man inte behövt tänka på tidigare, exempelvis vad som händer om kriget kommer. För utlandssvenskarna blir det dessutom en ytterligare dimension, stannar man i sitt nya hemland eller vänder man hem till Sverige vid en invasion?
– I kriser vänder sig många fortfarande till kyrkan som en ryggmärgsreflex även om man inte besöker oss i vanliga fall, det ser vi också när människor upplever privata kriser.
Att kyrkan har en roll att spela tycker Oscar har blivit tydligt under de senaste månaderna. Som fristående organisationer kan de vara mer snabbrörliga än det offentliga och vara med och hjälpa till direkt.
– Det tog senaten i Berlin två veckor att bestämma att det var lagligt att dela ut kaffe till flyktingarna, säger han och småskrattar. Där kan vi agera snabbare och vara en brygga innan det offentliga maskineriet fått upp farten. Sen handlar det såklart om att prata med människor och lyssna på deras oro och tankar, det är främst där vi har vår styrka.
Foto: Alexander Bönke
Tillbaka till det normala
Förhoppningsvis kommer kyrkan snart igen kunna fokusera mer på sina sociala aktiviteter. Församlingen har sedan grundandet 1903 fungerat som en social samlingspunkt och även om sociala medier ger fler möjligheter att knyta kontakter och hitta vänner i sitt nya hemland än tidigare så spelar den bruna tegelbyggnaden med sin gröna innergård fortfarande en central roll för svenskarna i Berlin. Det årliga midsommarfirandet ligger exempelvis bara några veckor bort.
– Det är kul att vi fortfarande spelar en roll som social samlingspunkt och dessutom för många olika åldrar och bakgrunder. Det skiljer sig lite från församlingar i Sverige och är något av det som gör det så spännande att vara präst i utlandet, avslutar Oscar med ett leende i den Berlinska vårsolen.
Alexander Bönke
