Förr syddes plaggen i klädkonstruktionens värld efter figuren och individen – idag fokuserar större delar av massproduktionen endast på könsuppdelning och på en figur skapad av norm och ideal. Det hela startar med ditt första plagg i livet.
Att få uppsydda kläder av skräddare var en klassfråga förr och är en klassfråga nu, men med industrins intågande försvann individen och den enskilda figuren glömdes bort. Massproduktionen av kläder har istället fokus på könsuppdelning och kroppsideal och detta redan från barnsben. Visst fanns könsuppdelningen förr, men kroppens struktur fanns också i åtanke.
Storlek 58 i en babybody kan absolut skilja sig någon centimeter i storlek mellan klädkedja och klädkedja, men kanske inte mellan en rosa body och en blå body i samma butik. Däremot så börjar könsuppdelningen, inom flera kedjor, redan från ett spädbarns första plagg i livet – där den rosa bodyn hängs under skylten ”Flickor” och den blå bodyn under skylten ”Pojkar”. Såklart finns det undantag. På KappAhl börjar uppdelningen först när individen gått från bebis till barn. Alltså när barnet, enligt tabell, är kring två-års åldern. Då lämnar man babyhörnan för att, som vuxen, behöva fatta beslut om barnet är flicka eller pojke och skall ha rosa, spetsfärgade kläder med volanger eller blåa kläder med svarta tryck i form av fordon och stereotypa actionfigurer.
Du kan bojkotta könsuppdelningen, men hur gör vi med de skeva storlekarna?
Som förälder och vuxen kan du helt enkelt skita i att lära barnen att man handlar på en avdelning som flicka och på en annan som pojke och istället mixa klädköpen. Men vad lär vi barnen när en rosa tröja i storlek 104 är en decimeter kortare än en blå i samma storlek i samma butik?
Du kan såklart undvika denna konservativa könsuppdelning och blunda för dessa kroppsideal redan ifrån två-årsåldern, genom att skippa att handla på H&M och istället handla kläder för barn i regnbågens alla färger på Lindex. Men så länge vi blundar så kvarstår ju ändå dessa normer och ideal. Det slutar ju heller inte här utan fortsätter in i tonåren och sen vuxenvärlden – livet ut.
”Ja, men det är ju ändå skillnad på en kvinno- och manskropp!”
Ja, visst är den kvinnliga och manliga kroppen olika uppbyggd men knappast innan puberteten. Och det är heller inte så att alla kvinnor har samma form på höfter och byst och att alla män är långa och bredaxlade. Jag skulle säga att enda gången klädindustrin verkligen tänker på att en kvinnokropp faktiskt ser ut på olika sätt är när man producerar mamma-kläder. Dock så har man i denna produktion fått för sig att alla gravida kvinnor vill gå i hängselbyxor och ha Musse Pigg på tröjan. Som höggravid kontorsarbetare hade jag ett helvete att hitta kläder.
Många kvinnor som fött barn får bredare höfter. Breda höfter och korta ben passar inte in i den moderna klädindustrins idealmall. Inte heller bredaxlade, långa personer utan bröst som vill ha klänning.
Visst skulle det ligga i och vara på tiden om kläder var för människor och inte för kön? Spädbarn som vuxna, med en norm som innebär regnbågens alla färger – med bilar på rosa plagg, volanger och spets på blå plagg och att kläderna är sydda efter olika kroppsformer och inte efter ett konservativt synsätt på kön.
Den gråa världen hade varit betydligt mer färgstark och karismatisk då.
Cassandra Solback
