Bakom kris- och åtgärdsplaner finns djupgående arbetsmiljöproblem inom den konventionella förlossningsvården i Region Stockholm. Att inte hinna ge den vård som behövs innebär risker för familjerna och för personalen. Det behövs en vårdform där barnmorskor i beredskap stöttar föderskor och avlastar kollegor när behovet är som störst.
– Det tjänar ingenting till att utbilda fler barnmorskor som ändå kommer att välja bort förlossningsvården på grund av den dåliga arbetsmiljön, säger barnmorskan Maria Fogelström.
Kriserna och upproren inom förlossningsvården har varit många i Region Stockholm. En större kris utspelade sig hösten 2021 då hot om massuppsägningar fick regionpolitikerna att snabbt skjuta till 500 miljoner kronor till förlossningsvården. Två och ett halvt år senare, i mars 2024, avskedades förlossningsläkaren Karin Pettersson av Karolinska Universitetssjukhuset efter anklagelse om grov illojalitet gentemot arbetsgivaren. Det har skapat en rädsla bland personalen och försämrat arbetsmiljön.
– Vi inom förlossningsvården vet att hon inte är illojal, hon är själva sinnebilden av en lojal person som alltid sätter både kollegor och patienter främst, säger barnmorskan Maria Fogelström.
Personalen riktar kritik mot Karolinskas beslut under hashtaggen #jagärillojal, det har samlats in 2 500 namnunderskrifter och flera manifestationer har hållits till stöd för Karin. Karolinskas tillförordnade sjukhusdirektör Patrik Rossi menade att ledningen inte hade kunnat förutse reaktionerna – trots att personalen inom förlossningsvården flera gånger manat till uppror under senare år.
Bakom alltsammans finns en grundläggande problematik med barnmorskornas arbetsmiljö. Den har enligt barnmorskorna ibland lett till en ohållbar stress med bristande vårdkvalitet som följd.
– De viktiga bitarna att lyfta fram vad gäller arbetsmiljön är den etiska stressen, det hållbara yrkeslivet, lönen, olika vårdformer och olika schemamodeller. Samt kompetensförsörjningen där förlossningsklinikerna måste vara attraktiva arbetsplatser. Arbetsmiljön påverkar vårdens kvalitet och utveckling och tvärtom, säger Anja Lundström som är ordförande för Barnmorskeförbundet i Stockholms lokalförening och arbetar på BB S:t Göran.
Att utbildas för en sak och sedan möta en annan verklighet är tufft för barnmorskorna, som många gånger väljer att gå tillbaka till sin sjukskötersketjänst.
– Det är en etisk stress som läggs på en vid de tillfällen då man inte kan ge det man vet hade haft betydelse. Har du flera föderskor och måste välja en att hjälpa – den stressen är jobbig. Barnmorskor jobbar med relationsbaserad vård, vi kan inte vara pinnar i systemet. Det är i det goda mötet som det sker och det är därför vi tycker att vi har världens bästa jobb. Men det måste också vara hållbart för oss som individer. Det är där konflikten ibland sker, säger Anja Lundström.
Maria Fogelström arbetade i den konventionella vården mellan 2010 och 2019 och minns hur det var.
– Det handlar om arbetsmiljöproblem inom den konventionella vården, det finns ingen lön i världen som kan kompensera en dålig arbetsmiljö. Till slut betalar man med sin egen hälsa. Framför allt kokar det ner till den etiska stressen av att känna att man inte räcker till, att man har för hög arbetsbelastning och att man inte kan göra det man är utbildad för att göra. Trots all stress tar barnmorskorna inte paus, går inte på toa och äter inte lunch, man springer istället snabbare för att försöka ge bra vård, men man har för mycket på sin lott under passet. Jag har själv haft det så när jag jobbade konventionellt, det är fruktansvärt, säger Maria Fogelström.
Redan inom ett fåtal veckor efter förlossningskrisen hösten 2021 hade ett åttapunktsprogram formulerats för att hantera problemen i regionen. Sjukhusledningarna och regionledningen antog programmet som bland annat inkluderar målet att ha en barnmorska per födande kvinna för att få en långsiktigt bra arbetsmiljö. Det rör sig också om att se över schema och arbetstidsförläggning.
– I samma veva fick vi mycket lägre födelsetal, hade vi inte fått det vet vi inte hur sommaren hade sett ut. Med fler vårdplatser kan vi göra det bättre för de gravida, så att de inte hänvisas till andra kliniker lika ofta och får bättre omhändertagande, säger Anja Lundström.
En del av regionens åtgärdsplan för att avlasta klinikerna var att öppna BB S:t Göran 2023 istället för 2026.
– Barnmorskorna skulle få en bättre arbetsmiljö på alla kliniker, men samtidigt har man dragit ner på bemanningen på andra kliniker. Med BB S:t Göran finns det dock fler barnmorskor i tjänst som helhet, säger Anja Lundström.
FAKTA
- Förlossningsvården i Region Stockholm bedrivs idag på sju kliniker: Danderyds Sjukhus, Södersjukhuset, Karolinska universitetssjukhuset Solna, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Södertälje Sjukhus och BB Stockholm. 1 april 2023 startade Capio S:t Göran en förlossningsklinik.
- 2020: Totalt antal förlossningar var 28 262.
- 2021: Totalt antal förlossningar var 28 742.
- 2022: Totalt antal förlossningar var 26 164.
- 2023: Totalt antal förlossningar var 25 647. (Region Stockholm).
- För 2024 förväntas antalet förlossningar bli 26 213. Prognoserna visar en uppgång i antal förlossningar under kommande år, med en förväntan på cirka 28 700 förlossningar 2026 (Region Stockholm).
- När åttapunktsprogrammet startade 2022 arbetade 663 barnmorskor inom regionens egna kliniker. Den nystartade kliniken BB S:t Göran har rekryterat medarbetare inför sin start. Totalt har antalet anställda barnmorskor inom förlossningsvården i Stockholms län ökat med cirka 10 procent (65 stycken). Under samma period har antalet förlossningar sjunkit med 13 procent. (Region Stockholm).
En grundläggande förutsättning är att förlossningar inte är en särskilt planerbar verksamhet. Födandet kommer i toppar och dalar och i takt med dessa arbetar det i Region Stockholm 16 barnmorskor inom den särskilda vårdformen “Min barnmorska” där ett visst antal föderskor tas om hand, från inskrivning på mödravården till förlossning och eftervård. Dessa barnmorskor har emellanåt schemalagd beredskap och en av dem är Maria Fogelström som 2019 lämnade den konventionella vården för “Min barnmorska”.
– Arbetsbelastningen är av naturliga skäl väldigt ojämn, man måste ha ett flexibelt tänk då man aldrig på förhand kan veta hur nästa dygn kommer se ut när man har beredskap. Det kan bli ett tolvtimmarspass men det kan också bli lugnt. Man kan inte på förhand veta om kvinnorna kommer att föda på arbetstid eller beredskapstid, säger Maria Fogelström.
Vårdformen försöker vara en del av lösningen och ”Min barnmorska” erbjuder kontinuerlig vård av en och samma barnmorska eller team av barnmorskor under hela graviditeten, förlossningen och eftervården. Att de gravida får en kontinuitet i vårdkontakterna syftar till att ge en tryggare och positivare upplevelse.
– Att få föda tillsammans med en barnmorska som man känner innebär bättre utfall för i princip alla parametrar; fler föder barn utan igångsättning, fler föder vaginalt, färre har planerade kejsarsnitt, färre föder prematurt, färre bristningar och färre inläggningar på neonatalavdelningar, säger Maria Fogelström.
Födande handlar inte bara om det konkret mätbara. Måendet och den trygga upplevelsen är minst lika viktig.
– Det finns positiva effekter som vi som arbetar inom vårdformen tror på, det vill säga att familjerna mår bättre, de får vara en del av ett mindre sammanhang, de får lättare med vårdkontakter och man är tryggare. Det ger ett lättare föräldraskap, vi pratar om konsekvenser över så lång tid att det blir svårt att greppa även för politiker, säger Maria Fogelström.
Den kontinuitetsbaserade vårdformen skapar också mervärde åt barnmorskorna själva.
– För mig är det uteslutet att gå tillbaka till konventionell vård, det kommer jag inte att göra om jag bara får välja med hjärtat. Jag vill fortsätta såhär eftersom jag kan leverera bra vård och jag upplever ingen stress över huvud taget. Inom denna vårdform skapar man en relation med familjerna. I konventionell vård jobbar man åtta timmar i taget och sen ser man nästan aldrig familjen igen. Hos oss tänker man hela tiden på vad som händer för familjen i eftervården. Det blir mellanmänskligt när vi följer familjerna så länge, säger Maria Fogelström.
Inom den konventionella vården märks samma behov – att verksamheten måste planeras utefter arbetsbelastningen.
– Att ha behovsanpassade scheman är det som förlossningsvården egentligen skulle behöva. Annars innebär det att vi vid bättre ekonomi har varit överbemannade många pass för att sen när det rasslar till kunna vara tillräckligt många. Med grundbemanningen när vi har det lugnt är det okej, men när det smäller till då är vi enormt underbemannade. Idag är de flesta organisationer så slimmade att det inte finns utrymme för de naturliga svängningarna, säger Anja Lundström.
– 2021 var det återigen ett barnmorskeuppror. En ohållbar arbetsmiljö debatterades och gällde hela regionen. Det var samma röda tråd som funnits även tidigare, med tuffa arbetspass, in och ut med de födande på löpande band, att inte kunna jobba med god kvalitet. Vi barnmorskor kämpar inte bara för en dräglig tillvaro utan för att den också påverkar våra födande familjer i stor utsträckning, och tvärtom. Det går så påtagligt hand i hand. Under en intensiv stund med en nu födande familj så kan jag inte lämna dem, då kan jag inte ta rast eller lunch det passet utan avkall på kvaliteten. Nästa dag kanske jag då ska ha det lite lugnare. Verksamheten måste kunna ta höjd för det. Flexibiliteten finns inte i verksamheterna, säger Anja Lundström.
När personalstyrkan inte matchar behovet tvingas barnmorskor att prioritera bort närvaron hos en del föderskor, vilket medför flera risker.
– Med frånvarande personal kan smärtspiralen starta, vi kan se att om vi inte kan erbjuda kontinuerligt stöd är det oftare att föderskor ropar på en epidural i ett tidigt skede trots önskan om något annat, vi kanske inte vägleder födseln framåt i den takt som hade behövts. Vid närvaro kan vi stötta upp för att förebygga komplikationer och en negativ förlossningsupplevelse, säger Anja Lundström.
Hur föderskan och familjerna upplever förlossningen har betydelse för folkhälsan både på kort och lång sikt.
– Om du har med dig trauman från att ha fött kan det ha effekter på hela ditt liv eller långt i framtiden. Det kan innebära att du väljer att inte skaffa fler barn, att du kan ha en känsla av att du har misslyckats, du kan vara förlossningsrädd när du ska föda andra barnet, något som hade kunnat förebyggas. Tilliten till den egna kroppen, födandet och till hälso- och sjukvården påverkas, säger Anja Lundström.
Efter krisen 2021 antogs att “en födande, en barnmorska” skulle praktiseras, något som fortfarande verkar ha varit svårt att implementera.
– Vi har ännu inte uppfunnit sättet på hur vi ska mäta det. Det ser olika ut från klinik till klinik. Definitionen av kontinuerligt stöd betyder just en närvaro av en barnmorska under födandet och behöver implementeras nu, säger Anja Lundström.
Enligt de intervjuade barnmorskorna behövs en flexibel verksamhet som gör att barnmorskor faktiskt kan vara närvarande när behoven av dem är som störst, något som “Min barnmorska” försöker svara upp mot. Eftersom det inte finns ett sådant system i den konventionella vården skapas en negativ spiral av underbemanning. Du kan som färdigutbildad barnmorska vilja arbeta på förlossning, men med vetskap om stressen det kan innebära så väljer du bort yrket, helt eller delvis.
– Det finns tillräckligt med utbildade barnmorskor men det finns inte tillräckligt med barnmorskor som jobbar inom förlossningsvården. Vi måste vara fler som delar på arbetsuppgifterna. Det blir ett moment 22 i att man inte vill riskera sin egen hälsa genom att göra det. Det är en sorg att utbilda sig men sen inte kunna arbeta med det för att det tär för mycket på sin egen hälsa. Vi är för få, säger Maria Fogelström.
Enligt Region Stockholms statistik pekar antalet förlossningar uppåt fram till år 2026. Då kommer födelsetalet vara på samma nivå som under krisåret 2021. Det återstår att se om regionen klarar uppgiften – med god arbetsmiljö och utan kriser och uppror.
Daniel Kristoffersson
