Yrken som försvunnit – och aldrig mer kommer tillbaka

Före kylskåpet blev var mans egendom fanns iskarlar som körde ut isblock till hushåll och restauranger. På så sätt kunde maten hållas kyld.
Före kylskåpets intåg i vår vardag fick hushåll och restauranger isblock levererade av särskilda iskarlar. FOTO: Carl Larssons Fotografiska Ateljé AB / Länsmuseet Gävleborg

Under årens lopp har ny teknik såväl underlättat i vardagen som i vårt arbetsliv. Vissa yrken har blivit överflödiga. Andra hör helt enkelt inte hemma i ett civiliserat samhälle. Här följer några av de många yrken som försvunnit i Sverige och aldrig mer kommer tillbaka.

Ett vanligt inslag i stadsmiljöerna under första halvan av 1900-talet var männen som transporterade isblock till restauranger och hushåll, de så kallade iskarlarna. Yrket förpassades till historieböckerna på 1960-talet när kylskåpet tagit över på bred front.

Sumprunkare var ett yrke som försvann under 1940-talet. Sumprunkarens uppgift, ombord på fiskebåten, var att hålla liv i fångsten. Detta gjorde han genom att ligga på rygg på lastluckan och med fötternas hjälp ge fart åt en sten som var fäst i ett rep från riggen. Stenens gungande rörelse togs upp av båten, vilket fick friskt vatten att skvalpa in till fiskarna som förvarades i sumparna. Därav tillkomsten av den mindre smickrande yrkestitulaturen.

Eldare och växeltelefonister

Lykttändare i Nyköping. Äldre tiders yrken.
Lykttändare i arbete. FOTO: Nyköping kommuns bildarkiv

Ända fram till slutet av 1800-talet fanns roddarmadamer i vattnen runt Stockholm. Dessa sjöburna kvinnor erbjöd allehanda transporter mellan holmar och skär. Roddarmadamerna var ofta fiskarfruar som tack vare sin syssla kunde bidra till familjens många gånger skrala ekonomi.

Lykttändarens uppgift var att tända och släcka gatubelysningen i stadskärnorna. Yrket levde kvar ända fram till 1940-talet då gaslyktorna ersattes av elektrisk gatubelysning.

Ånglokseldaren såg till att det alltid fanns rätt mängd kol i lokets fyrbox. När Statens järnvägar tog sitt sista ånglok ur trafik i början av 1970-talet fick eldarna söka nya arbeten. Vid tiden hade även alla växeltelefonister vid manuella publika telefonstationer gått samma öde till mötes.   

Skarprättare Dahlman

Hålkortsmaskinen var föregångare till datorn och under några årtionden var hålkortsstansare ett yrke. 1969 trycktes inte mindre än 1 miljard hålkort på IBM i Vällingby. I början av 1980-talet hade dock datorerna tagit över och yrkesgruppen blev därmed överflödig.

Längre än så höll faktiskt flottaryrket ut eftersom det ända fram till 1991 förekom flottning av timmer på Klarälven genom Värmland.

Sist men inte minst: i dag är det närmare 100 år sedan Sveriges skarprättare fick se sig om efter nya arbetsuppgifter. När dödsstraffet avskaffades 1921 hade det för övrigt hunnit gå elva år sedan den sista avrättningen genomfördes i Sverige. Det var arme Alfred Ander som togs av daga av skarprättare A. G. Dahlman. En avrättning som för övrigt genomfördes med giljotin.

PATRIK LINDELL

Om du är nyfiken kan du hitta fler bilder och historiedokument i Länsmuseet Gävleborgs digitala bildarkiv