Smarta robotar din nya jobbarkompis – eller?
Idag automatiseras och digitaliseras allt fler arbetsuppgifter inom allt fler yrkesområden i en allt snabbare takt och de som gör jobben är supersmarta robotar fullproppade inte bara med articifiell intelligens utan också med människoliknande empati och konstnärliga talanger. Därför är det inte så konstigt att när Trygghetsrådet i en rapport från 2018 om ”Framtidens arbetsliv är här” listade framtidens tio hetaste yrken, hamnade Robotpersonlighetsdesigner på tredje plats. Men vad händer med alla andra jobb? Och hur blir man en sådan som designar personligheter till robotar?
Robotar blir aldrig trötta
Beroende på var människor befinner sig i sitt yrkesliv och på arbetsmarknaden får man anta att tonläget/åsikterna troligen skiftar mellan fascination och farhågor när det kommer till utvecklingen av AI och robotar. De blir aldrig trötta, de behöver inte äta och blir aldrig sjuka. De har inga känslor, intressen eller åsikter. De kräver ingen semester och när de inte längre behövs; släng dem till återvinningen. Så fördelarna är uppenbarligen många. Men som en person fortfarande i arbetsför ålder kommer jag inte helt osökt att tänka på den ödesmättade schackscenen i Ingemar Bergmans fantastiska film ”Sjunde inseglet”. Här dock förkortad och med några ändringar i texten anpassade till denna artikels tema.
Jag (Riddaren): Vem är du? Roboten (Döden): Jag är AI. Jag (Riddaren): Har du kommit för att hämta mig? Roboten (Döden): Jag har redan länge gått vid din sida. /…../ Jag (Riddaren): Vänta ett ögonblick. Roboten (Döden): Så säger ni alla, men jag lämnar inga uppskov.
För vad blir det kvar för människan, en snabbt biologiskt nedbrytbar varelse med känslor och behov som kostar tid och pengar, att göra?
Robotar läser nyheter
De robotar som utvecklas idag är sociala och livsliknande med förmågan att hålla ögonkontakt och bemöta kunder. I Kina har två mänskliga nyhetsankare fått varsin robot-avatar som avlastning i jobbet, i San Fransisco steker de hamburgare och här i Sverige håller de anställningsintervjuer. De har även, med stor framgång, i försök använts för att ersätta läkare. Resultatet visade att robotarna ställde både säkrare och snabbare diagnoser av patienters röntgenbilder.
Men hur är det nu, kommer verkligen robotarna ta alla jobben? Framtiden ter sig något dyster när man i TRR:s rapport läser dessa två citat om den snabba tekniska utvecklingen av mänskliga robotar: ”Stephen Hawking varnade till exempel för att utvecklingen av fullständig artificiell intelligens skulle innebära ”slutet på mänskligheten”, och Kai-Fu Lee, Google Chinas före detta vd, har varnat för en ”AI-kris” där 50 procent av världens jobb är i fara på grund av AI-utvecklingen.”
Jag beger mig ut till Kungliga tekniska högskolan i Stockholm för att träffa Gabriel Skantze, professor i talteknologi. Han är också medgrundare av och chefsutvecklare på det svenska start up-företaget Furhat Robotics, som utvecklar social robotik och konversationell AI.
På hans företag jobbar många robotpersonlighetsutvecklare och deras robotar finns idag på bland annat Frankfurts flygplats och på tågstationer i Japan, där de används som trafikvärdar. Det är även deras robot som har använts i rekryteringsprocesser.
Kommer robotarna ta över alla jobb, när de till och med kan genomföra anställningsintervjuer?
– Det är sant att robotar tar över många jobb. Men man måste komma ihåg att det med per automatik inte betyder att de ersätter människan. Istället kan de ge en mänsklig service där de idag inte finns människor. Tanken med Furhat Robotics är inte att ersätta människor, snarare att utveckla mellanmänskliga steg i olika verksamheter, säger han.
Och, berättar han, när det gäller anställnings-intervjuerna innebar användningen av roboten att bland annat omedveten diskriminering minskade i företagens urvalsprocess.
Och som ett annat exempel på det positiva inslag som robotar kan bidra med på arbetsplatser, nämner ger Gabriel Skantze, är att en robot klarar av att prata med en dement patient i tolv timmar utan att varken tappa tålamodet eller bli trött.
Ett, som han menar, bra exempel som visar på en robots kompletterande funktion som inte syftar till att ersätta vårdpersonal. Han kan även tänka sig lärarassistent-robotar för olika övningar i klassrummet.
– Idag räcker inte människan till för de mänskliga mötena, där kan robotarna bli ett bra komplement. (Infoga intervjulänk jobben?)
Vilken typ av utbildning behövs för att bli en bra Robotpersonlighetsdesigner?
– Det behövs mer tvärvetenskapliga utbildningar, exempelvis kreativ teknologi. Jag tror det krävs både beteendevetenskapliga kunskaper, psykologikunskaper och teknologiska kunskaper för att kunna utveckla bra robotkaraktärer, liknande de inom spelvärlden, som kan interagera. Just nu är det en brist i utbildningssystemet.
Enligt Gabriel Skantze har utbildningssystemet svårt att hänga med i utvecklingstakten inom AI, vilket för Furhat Robotics innebär vissa svårigheter att hitta personal med rätt kompetens.
– Det finns mer i USA, och efterfrågan är enorm. Idag är det svårt att hitta folk som är både tekniskt kunna och kreativa”, säger han.
Men oavsett vad man tycker om AI och robotar så spår rapporten från TRR att majoriteten av de yrkesverksamma i framtiden kommer att ha en eller flera robotar som sina arbetskamrater.
TOYA ERVING