Kommer robotar att ta över våra jobb?

Istället för att lära upp människor kanske arbetsgivare i framtiden laddar ner kompetensen de behöver direkt till en robot. Men all kompetens är inte lika lätt att överföra. Att förhandla och tänka kreativt är till exempel svårt att automatisera.

För att uppleva och lära mig mer om robotar i framtidens yrkesliv har jag besökt Tekniska museet i Stockholm där utställningen ”Robots” pågår. Den är skapad av Science Museum i London och visas fram till 15 mars nästa år. Utställningen är första delen av museets satsning på att utforska relationen mellan människa, maskin och artificiell intelligens.

Industrirobotarna som visas upp ser ut som de måste; för dem gäller den gamla regeln ”form följer funktion”. Armar, leder, gripverktyg och kamera. För de övriga robotarna på utställningen, de som kan beskrivas som skisser, experiment och framtidsvisioner om social interaktion mellan människa och maskin, finns ingen sådan regel. De skulle kunna se ut hur som helst, men robotar ska vara vita.

Robotar kan avgöra kön och ålder

Robotar ska se ut som modern, ren och vit sjukhusteknologi, som om de tillhörde samma familj av apparater som en tandläkarstol av senaste modellen eller en magnetkamera och med ansikten som en mask. En slätpolerad mask vars proportioner påminner om ett barns huvud: stor panna, stora ögon och litet käkben. Ibland är ögonen sneda och svarta, och då är det inte barn som är förlagan, utan den välkända bilden av en utomjording med överdimensionerat huvud och spinkig kropp.

”Hallå där, damen!” säger skådespelarroboten Robothespian till mig. De mest avancerade robotarna kan numera avgöra besökarnas kön och ålder. Gå kan de däremot inte göra. De rullar på hjul, men hjulen ska helst inte synas. Då skulle roboten se litet för mycket ut som en maskin och den emotionella förbindelsen mellan människa och maskin skulle riskera att brytas. Därför påminner de om biskopar, som skrider fram i fotsida klädnader.

Frågor som övertalning?

Bredvid robotarna sitter skyltar med frågor. ”Skulle du kunna vara vän med en robot?” ”Kan robotdesign hjälpa oss att bli mer jämställda?” När jag läser en fråga händer något väsentligt: jag börjar föreställa mig den robot som frågan handlar om som om den redan existerade.

Frågan ”Skulle du låta en robot ta hand om din mormor?” får mig att acceptera idén att det kan finnas robotar som klarar av att vårda mormor, oavsett vad hon själv tycker om saken. När vårdrobotarna har etablerats i mitt medvetande kan jag tacka ja eller nej till dem, men det spelar inte särskilt stor roll vad jag väljer.

Frågorna får mig att tro att det är mitt svar som är det viktiga, men det verkligt viktiga är de premisser jag sväljer oprövade, innan jag har svarat. Även om jag svarar nej har jag accepterat premissen och den vårdande roboten finns nu i mitt huvud, trots att den ännu inte finns i världen. Med tiden kommer jag troligen att vänja mig vid idén om vårdande robotar, jag har ju varit med om att konstruera den själv, och mitt nej övergår i ett ja. Det här är en mycket effektiv form för övertalning.

En generation av nya sociala robotar

Besökarna trängs framför den fransk-japanska roboten Pepper. Den har de smidigaste, mest människolika händerna. Den inspelade rösten är barnvänligt pipig, uppmanar besökarna att ta kontakt genom att ta den i händerna eller på huvudet. Pepper är en personlig och emotionell humanoid robot och den senaste i en generation av nya sociala robotar. Den är mer tänkt att vara en kamrat än en praktisk hemhjälp. Pepper är gjord för att umgås intuitivt med människor. Robotens syfte är att fungera som sällskap i hemmet och interagera med besökare på offentliga platser, till exempel affärer och på flygplatser.
Pepper kan:

• upptäcka din närvaro och känna igen ditt ansikte
• prata och även förstå vad du säger
• tolka dina känslor och anpassa sitt beteende efter dem
• röra sig självständigt.

Människan skulle vinna en viktig seger över naturen om vi lyckades bygga en maskin som perfekt härmar en levande organism. Detta är värt hur stora ansträngningar som helst – de forskare som berättar om sitt arbete på utställningens videoinspelningar lyser av hänförelse. Och det poängteras också att det finns en nyttoaspekt, som att humanoida robotar kan fylla en funktion som inte andra robotar kan.

Framgångsrik hjälp i träning av barn

Redan i dag finns det robotar som hjälper barn med olika funktionsvariationer. Ett framgångsrikt exempel är robotar som hjälper barn med autism att träna på olika ansiktsuttryck. Roboten fungerar som en mellanhand som barnet kan leka med. Genom övning i att samarbeta och turas om så lär sig barnet att tolka ansiktsuttryck, kommunicera och umgås med andra.

Det är något med robotar som fascinerar de allra flesta, även de som kanske vanligtvis inte är särskilt intresserade av teknik. Robots är en utställning som väcker känslor och sätter igång funderingar och diskussioner. Efter att ha presenterats för olika typer av robotar och fått se vad de kan, är jag helt övertygad om att mängder av robotar kommer att finnas i framtidens yrkesliv.

Om utställningen Robots

• Är skapad av Science Museum i London och visas på Tekniska museet till den 15 mars 2020.
• Visar historiska milstolpar från 1500-tal till nutid, robotar från populärkulturen, de senaste forskningsprojekten och drömmar om framtiden.
• Innehåller flera interaktiva moment och rörliga robotar.
• Här väcks frågor om hopp och farhågor kring att leva och arbeta tillsammans med robotar.

MARIA SUNDSTRÖM