Jag stängde dörren till kontoret och öppnade ett fönster mot gården

I våras lämnade jag kontoret och började jobba hemifrån. Först var det skönt. Att slippa långa, slitsamma pendlingsresor och arbeta ostörd. Men snart blev det trist. Och ganska ensamt.

Som tur är söker tillvaron alltid efter balans. När livet på hemmakontoret blev för trångt öppnades ett fönster mot en ny värld. Våren kom och jag började umgås med grannar på gården.

En del av oss började jobba hemifrån på grund av corona. Andra var frilansare och hade sitt hem som arbetsplats redan innan. Deras tillvaro fick en ny dimension när flera i grannskapen började jobba hemifrån. Vi andra fick tips om hur man håller motivationen och strukturen på plats och ångan uppe från hemmakontoret. Vi började upptäcka och ta vara på varandras erfarenheter och kompetenser. En ny gemenskap skapades där den gamla löstes upp.

Snart upptäckte vi också många gemensamma intressen. När den lokala yogastudion stängde rullade vi ut våra mattor på gräset istället. Motion är viktigt för att må bra och kunna fokusera. Särskilt när vi jobbar på distans.

När sommaren tog fart cyklade vi och badade på luncherna för att få ett avbrott från jobbet. Och när vi fick pausa beställningar av ekologiska grönsaker till vårt ECO-kooperativ på grund av pandemin, började vi istället odla på gården. Det blev tomater och sallad och jordgubbar för barnen. Och lavendel som plåster på såret för Frankrikeresan som fick ställas in i år.

Sommaren fortsatte och det blev ett och annat gemensamt kvällsdopp också. Och grillkvällar förstås. När jag blickade över gården en kväll i september när sommaren sakta somnade in kändes det som att vissa fönster strålade extra varmt emot mig.

Med oktober kom nya coronarestriktioner. Samtidigt blev det svårare att ses utomhus. Och vi gick tillbaka in i våra hemmakontor. Visst fortsatte vi dela matrecept och fråga varandra om tips på ett och annat vi pratade om under sommaren. Men i takt med att dagarna blev kallare och kvällarna längre blev det allt glesare mellan möten.

Men så var det det där med tillvaron. Som alltid söker efter balans. Med en ny coronavåg fick vi fortsätta att gräva där vi stod. Bara det att vi fick ta i extra nu när det var frost i marken. Så vi tände eld i ett eldfat, lade ut fårfäll på bänken och ordnade en AW på gården. Och vi kom på att vi kunde fortsätta att bada ute. Ett vinnardrag i dessa tider. Det finns ju ingenting som stärker immunförsvaret såsom ett vinterbad!

Nu är det december. Jag ser min julgran på grannens balkong stå där och vänta på julen. Många stannar hemma över högtiderna i år. Så vi kommer att ha en julkonsert på julafton.

En enkel grej på piano och gitarr. Man kan inte lyfta ut pianot på gården. Men kan man jobba via Zoom måste man kunna ha en julkonsert från fönstret. Fysiskt får vi hålla ordentligt avstånd till varandra. Men någonting säger mig att känslomässigt kommer vi desto närmare.  Och jag vet att de som fortsätter att hälsa efter att ha hört mig spela ”Stilla natt” på gitarr är vänner för livet.  

Så var rädda om varandra. Bejaka er nyfikenhet. Glöm inte leken. Och sluta aldrig att leta efter guldkorn i leran.