Om du någon gång har känt dig maktlös inför det här med vikt så är du inte ensam. Varannan vuxen har någon gång i sitt liv försökt att gå ner i vikt. Kanske har du tolkat ditt misslyckande som ett bevis på karaktärssvaghet eller ren lathet medan det i själva verket är bantningen som inte fungerar.
Det finns nog ingen annan miljardindustri i världen som kan fortsätta år efter år utan att leverera resultat. Men när det kommer till bantningsindustrin så räcker det att den kommer med en ny diet eller en ny produkt så är vi där igen och hoppas att den här gången kommer vi att lyckas. Ibland är det fett, socker eller gluten som vi ska akta oss för, andra gånger är det kolhydrater. Ofta är budskapen motstridiga men vi är alltid lika villiga att testa det nya i hopp om att bli och förbli smala. Men chansen att gå ner och behålla den nya vikten är dock ganska liten. Tittar man på siffror går 95 procent av alla som har bantat tillbaka till sin ursprungsvikt eller blir ännu tyngre inom en femårsperiod. Och de resterande fem procenten som “lyckas” betalar ofta ett högt pris för att hålla vikten under kontroll i form av ständig besatthet kring vikt och mat.
Det smala idealet är ett ganska nytt påfund
Vi är inte skapta för att se ut på ett och samma sätt – det har funnits stora kroppar, små kroppar och allt där emellan så länge det har funnits människor. Vi har olika genetiska, sociala och kulturella förutsättningar som gör att vi ser olika ut. Dagens smala ideal har bara funnits i cirka 150 år och har vuxit fram bland annat i samband med modeindustrins och filmindustrins framväxt medan människans historia sträcker sig kanske så långt som 300 000 år tillbaka. Mest tydligt blev det möjligen på Fijiöarna. Fram till 1990-talet förekom i princip inte ätströrningar på Fijiöarna. Kvinnoidealet var att flickor skulle vara starka och robusta. På 1990-talet kom televisionen till ön och med den introducerades det smala idealet. På bara några år rapporterade 67 procent av flickorna att de hade försökt att banta och att de inte var nöjda med sina kroppar. Televisionen var kanske inte den enda anledningen till att bantningsförsöken ökade så lavinartat, men den var en starkt bidragande faktor.
Därför funkar det inte att banta
En av förklaringar till varför det inte fungerar att banta är fysiologisk. Våra kroppars främsta uppgift är överlevnad och när vi börjar banta försätter vi våra kroppar i svältläge som gör att ämnesomsättningen saktar ner eftersom kroppen tror att vi är i fara. Gör vi flera upprepade försökt att gå ner i vikt sätter vi den självreglerande mekanismen med hunger och mättnad ur spel. Den blir då mycket svårare att återställa.
Även de dieter som utesluter stora grupper av födoämnen – till exempel kolhydrater eller gluten påverkar oss negativt. Som respons på känslan av att vara berövad någonting triggas rebellen i oss som gör att dieten misslyckas till slut.
Det går att lämna bantning för gott
Om du vill sluta banta behöver du gå mot strömmen och skaffa dig kunskap baserad på fakta. Du kommer att behöva syna dina egna fördomar kring kropp och vikt och börja lita på din intuition. Vinsten som väntar är att du kan börja att leva ditt liv fullt ut i stället för att räkna gram och kalorier. Livet är så mycket mer än sånt.
Några tips till dig som vill bli fri från att banta:
- Du behöver inte älska din kropp, det räcker att du behandlar den med respekt.
- Hitta den rörelseform som känns bra, inte den som förbränner mest kalorier – experimentera med hur det känns när du till exempel har dansat, promenerat eller simmat.
- Förkovra dig! Det finns många böcker och poddar som handlar om att acceptera sin egen kropp. Du kan börja med böcker: ”Health at every size” av Linda Bacon och ”Intuitive eating” av Evelyn Tribole och Elyse Resch.
- Skapa ett flöde i sociala medier som normaliserar olika typer av kroppar – det finns många kroppsaktivister på till exempel Instagram som du kan börja följa.
Text: Katarzyna Zebrowska
