Vi människor använder oss oftast av synen för att tolka vår omvärld. Så är det inte alls för hundar. De upplever verkligheten på ett helt annat sätt. Forskaren Alexandra Horowitz, en av världens ledande experter på hundars beteende, förklarar hur det går till.
Det finns ett enkelt experiment i tre olika steg som snabbt kan ge dig en uppfattning om hur hundar ser världen.
Steg ett: Blunda och håll för öronen – eller använd öronproppar om du har några tillhands.
Steg två: Ta några rejäla sniffar med näsan. Uppfattar du några speciella dofter?
Steg tre: Försök sortera dofterna och tolka dem. Luktar det gott eller äckligt? Är det en doft du känner igen eller är det en ny lukt?
Doktor Alexandra Horowitz, författare till böckerna ”Being a Dog” och ”Inside a Dog”, beskriver närmare hur det går till: ”Vi har ett slags luktljud runt oss. Det här är intressant för det betyder att en hund kan lukta dig innan du verkligen är där. Vi pratar ibland om människor som kan se runt hörn. Det finns ju inte i verkligheten. Men hundar kan verkligen det. De kan lukta sig fram till att det är du innan du är inom synhåll.”
Dock är ”synhåll” inte är detsamma för hundar som för människor. För hundar är det mer ”lukthåll” som gäller. Alexandra Horowitz förklarar:
”Vi människor luktar något och när vi ser det får vi det bekräftat. Om jag känner doften av kanelbullar är det först när jag ser kanelbullarna som jag verkligen kan konstatera att: Okej, det var kanelbullar. Hundar använder synen på så sätt att de kan se eller förnimma att det är något som rör sig. De tänker: Okej, det där är något att utforska. Jag luktar på det. Åh, ja, nu känner jag att det är mattes kompis Joakim.”
Hundars nos – överlägsen människans näsa
Vårt luktorgan är väldigt olikt hundens. Inte bara till utseendet utan även funktionen. Hundens nos är perfekt för att identifiera olika lukter. Och ju närmare de kommer sitt mål – desto mer precis tolkning kan de göra. Andningen spelar också roll. Hundar andas ut kraftigt genom nosen för att skapa en luftström som frigör doftmolekylerna. Sedan andas de in dessa molekyler och börjar bearbeta dem. Det är en av anledningarna till det intensiva sniffandet.
Hundar har också många fler luktreceptorer än människor. Det finns cirka sextio gånger fler receptorceller i en genomsnittlig hundnos jämfört med en människas näsa. För att få ett hum om exakt hur mycket mer avancerad hundarnas nos är kan du göra följande tankeexperiment. Tänk dig att du ställer ut fem muggar under ösregn för att fånga regnvatten. Dessa fem muggar motsvarar en mänsklig näsa. Står muggarna ute tillräckligt länge i ösregnet kommer du att kunna samla in fem muggar regnvatten. En hunds nos motsvarar 300 muggar.
Hundar smakar på sin omvärld
Dessutom har hundar också det så kallade vomeronasalorganet, eller Jacobsons organ, som ger dem ytterligare hjälp att tolka sin omvärld. Men för att få informationen behöver de absorbera molekylerna genom att smaka eller slicka på dem. Det är därför hundar kan äta saker som de egentligen inte borde. Det är helt enkelt ett sätt att skaffa sig mer information. Hundar klassificerar inte dofter som ”bra” eller ”dåliga” enligt Alexandra Horowitz:
”Vi människor har inget bra ordförråd för lukt. Vi nöjer oss ofta med att konstatera att det är en bra lukt eller att det är en hemsk lukt. De som tränat upp sin näsa, exempelvis en sommelier eller parfymforskare, är bättre på att beskriva dofter och smaker. Men våra ord räcker inte till för att beskriva alla nyanser en hund kan lukta sig till. När jag känner lukten av färskt bröd tänker jag att det luktar gott. En hund konstaterar att det är mjöl, vatten, jäst och värme av olika slag.”
Så nästa gång din lilla voffsing kastar sig över en bajsklutt på stan behöver du inte förfasa dig alltför mycket. Det är bara ett sätt för hunden att försöka förstå världen och stilla sin kunskapshunger.
Text: Fredrik Quistbergh
Toppbild: Vegar Abelsnes
