Skön konst på Thielska

En konstrunda på Djurgården avslutar vi naturligtvis på Thielska galleriet. Det ligger nästan längst ut på öns östra udde. Man kan också med fördel ta SL:s turbåt nummer 80 från Nybroplan eller Nacka strand till Blockhusudden och sjövägen glida förbi det kanske mer kända och välbesökta av de två stora, klassiska djurgårdsgallerierna/konstmuséerna, prins Eugens Waldemarsudde, och gå direkt och enbart till till det som en gång var industrimannen och konstsamlaren Ernest Thiels hem, numera museum och galleri med både fast (och världsberömd) utställning, och tillfälliga konstutställningar.

Från Blockhusudden är det bara en kort promenad mellan Djurgårdens månghundraåriga ekar och exklusiva hem till Villa Eolskulle. Här ligger museet. Inträdet är 130 kronor för vuxna, rabatterat för pensionärer och gratis för barn och ungdom på detta statliga museum. Då får man tillträde till tre våningar med tavelkonst och en del skulpturer. Tyngdpunkten ligger på det tidigmoderna: konstsamlarens Ernest Thiels samtid.

Thiels egen historia är dramatisk: från att ha varit Sveriges rikaste man i början av 1900-talet förlorade han nästan allt i felaktiga spekulationer 1920-22, varför han bland annat blev tvungen att sälja sitt hem med konstsamling och allt till svenska staten.

Fruset i tiden

Man beslöt att bevara bostaden med möbler och allt, inte bara tavlor – så den burgna bostadsmiljön är i sig en sevärdhet. Villan är ritad av dåtidens stjärnarkitekt Ferdinand Boberg, i vad som kallas Wienerjugendromantisk stil. Många svenskar skulle förstå den kanske något felaktiga beskrivningen ”nationalromantisk” bättre. Stiligt men mysigt med smak av tallskog och slott kan man kanske beskriva det om man ska fatta sig kort.

I Villan finns förutom konstutställningarna en skaplig restauration av folket bakom Rosendahls trädgårdar. Den som vill få sig en fräsch stockholmsk överklasslunch och ett glas vin eller bulle och kaffe, serverat i villans skulpturprydda trädgård, kan göra så med eller utan biljett till salarna. Vi tog den varmrökta laxen, rekommenderas. Men se upp för de fräcka djurgårdsmåsarna som anfaller utan hänsyn till äganderätt eller annan mänsklig moral, och inte verkar hållas efter särskilt väl av personalen.

Fräcka måsar och kunnig personal

Som annars är mycket vänlig och kunnig: informerar besökaren om hus, konstverk eller matsedel. De tillåter till och med besökaren att fotografera och filma hur mycket den vill: dock inte med blixt.

Den tillfälliga utställningen vid vårt besök var den mycket intressanta, och för mig dittills okände Axel Törneman, överskuggad efter sin död av mer braskande och monomana samtida konstnärer som den enformige teknikern Zorn.

Slutligen tar man med fördel en rejäl promenad tillbaka hemåt över den lummiga Djurgården. Thielska galleriet är en perfekt söndagsutflykt för den som vill förkovra sig i högborgerlig, stockholmsk konstkultur.