Mina nya gyllene skor lyfte en annars monoton resa i tunnelbanan.
Jag gillar inte att åka tunnelbana, jag ser det som ett nödvändigt ont. När man är kort blir man ganska less på trängseln. Jag får både ryggsäckar och armbågar i ansiktet, folk som trampar en på fötterna och inte ber om ursäkt. Ja listan är lång.
En sommar kom vändningen
Men, en sommar, för ca två år sedan, hände något helt oväntat. Jag kliver på tunnelbanan mitt i rusningstrafik en varm morgon i juli. Jag har på mig ett par nya sommarskor som är väldigt sköna och coola, de är gyllene och glittrar i solen. Det är ganska mycket folk i vagnen men jag lyckas hitta en ledig plats intill gången, sätter mig ner och lyssnar som alltid på musik i mina hörlurar.
Efter några minuter börjar damen snett mittemot prata med mig, jag tar ut hörlurarna och säger artigt, ”ursäkta, jag hörde inte”. Jag väntar mig en sur kommentar, något som inte är helt ovanligt i tunnelbanan.
Hon frågar mig var jag har köpt mina skor, hon tycker de är jättehäftiga och ser sköna ut. Jag blir riktigt glad och berättar var jag köpt skorna, att de är helt nya och lite roliga, och ja, väldigt sköna. Vi fortsätter prata om skor och om det varma vädret tills hon kliver av.
Handla skor är en plåga
Att handla skor i Sverige är en plåga eftersom jag har små fötter och sällan hittar skor i min storlek. Det är inte ovanligt att jag kikar på barnavdelningen när jag handlar skor men där är oftast skorna smyckade med rosetter och prickar som inte är min stil.
Därför blev jag helt överlycklig över hennes komplimang, att hon överhuvudtaget tog kontakt och vågade fråga var jag hade köpt skorna.
Hennes komplimang och vårt samtal lyfte hela mitt humör och jag kände mig två meter lång resten av dagen.
Text och foto: Christina Waldén