En bänk berättar

Välkommen! Jag har väntat så länge på dig. Var det svårt att hitta hit? Inte det? Men du la inte märke till mig först. Tänk, det säger alla.

Det är inte alltid vi vet vart vi är på väg. Livet är inte en rak sträcka mellan två punkter … men det vet du väl? Annars hade du inte hamnat här – av alla platser.

Se så, var inte blyg. Kom närmare. Jag bits inte, även om jag av naturliga skäl upplevs som träig. Om jag får säga det själv är det anslående här. Sjön, stråken, fåglarna. Översikten och avskildheten. Du behöver inte sätta dig ännu. Att stå går lika bra … nästan lika bra. Kom.

Svep med handflatan över bänken

Börja med att lägga handen på mig. Svep med handflatan över mina ådror. Om det känns konstigt med en så direkt kontakt – vi är ju fortfarande främlingar inför varandra – ta en bit papper och borsta bort löv, insekter eller vad vinden fört till mitt översta skikt. Se upp för skiten, våra fjäderklädda vänner är inte så noga med när, hur eller var. Vi är alla olika. Men nog är jag speciell? Och det jag kan erbjuda är väl anslående?!

Jag tror att du börjar bli redo. Slå dig ner. Slappna av. Blunda gärna. Du hör bilbruset från vägen bakom dig. Låt öronen lyssna på löven i träden. Och kvittret. Liksom gångstråkets fotsteg. Samtal. Barnvagnsknirr. Sedan sjön. Skvalpet, gräsandens tjatter. Svanar som glider. Du sitter bekvämt och du slår upp ögonen. Vad ser du?

Sitt bekvämt med avslappnade axlar

Tycker du att jag har det där lilla extra? Jag vet, det är en ledande fråga, men från ditt allra innersta … Vad tycker du? Känner du dig obekväm? Jag kanske hellre ska fråga om du sitter komfortabelt med avslappnade axlar och rak rygg … Inte alla når med fötterna till marken. Testa själv. Lyft upp dem en aning och känslan av att sväva kommer över dig.

En annan sak: För inte så länge sedan föll snön och i går regnade det. Värmen i dag får mig att spänna musklerna. Årstiderna ger mig en patina som faktiskt bara jag har. Men ensam är inte stark. Jag är ingenting utan dig. Eller rättare sagt det är jag, men din närvaro hos mig får mig att må gott.

Känn dig speciell

Människor kommer och går, men jag består. Jag har tappat räkningen hur många som har kommit hit. Men för allt i världen, jag värdesätter att du är här. Jag vill att du ska känna dig speciell – även om jag är till för alla. Så är det att vara bänk.

Berget, laven, mossan, träden och fåglarna. Molnen. Och så jag. Men, hallå! Du kommer väl tillbaka!?

Av Mikael K Nilsson