Vargar? Grottor? Var då?

Varggrottorna. Namnet skapar förväntan och väcker äventyrslusten till liv. I din fantasi framträder bilden av en mörk grottöppning i berget där vargarna håller till. Åtminstone förr i tiden, så högar av benknotor ligger utspridda kring grottan. 

Ungefär så tror jag tankarna gått för alla de bagisbor och andra som gjort utflykten till Varggrottorna vid Söderbysjön. Kanske särskilt barn tycker det verkar spännande och låter sig lätt övertalas att följa med på en utflykt. 

Du närmar dig alltså Varggrottorna längs stigen. Solljuset silas mellan tallarna, fågelkvitter blandas med barnens rop och skutt. Mindre än en kilometer från parkeringen kommer du fram till en vacker träbro med trappor på båda sidor. Här smalnar Söderbysjön av och övergår i Ältaån.  Det ser spännande ut med branta klippor över sjön till vänster efter bron, men den utflykten sparar du till en annan dag. Du tar istället till höger längs ån.

Vargar i Varggrottorna?

Terrängen är brant och klippig även här. Under den korta sträckan mellan bron och grottorna överöser barnen dig med frågor om det finns vargar i grottan. Eftersom det är ditt första besök i Varggrottorna vet du inte riktigt vad du ska svara. 

”Det kan väl inte finnas vargar där nu, det är säkert bara en gammal myt. Men vargen siktas ju allt oftare nära bebyggelse nu för tiden”, funderar du.

Det är nu det visar sig att namnet Varggrottorna inte rimmar så bra med verkligheten. Här finns varken vargar eller grottor, däremot ser berget ut att ha spruckit vertikalt och klippblock ligger kors och tvärs. Är man liten, smal och orädd går det att klättra ner.

Med hjärtat i halsgropen

”Inga vargar här mamma”, ropar dottern lugnande upp från klippskrevans djup till dig som står där med hjärtat i halsgropen. 

Så även om äventyret tog en oväntad vändning blev det ändå spännande för alla inblandade!

Anki Nord