Badplatser i Stockholm som fick mig att uppskatta bräckt vatten

Allt om vatten. En sida om bräckt jordsmakande vatten. Från barnsben är jag van vid västkustens sälta. Så det var med viss skepsis som jag inledde min badkarriär i huvudstaden.

Jag är uppvuxen i Ängelholm. Vit finkornig sandstrand så långt ögat kan nå. Inramat av Kullabergs mäktiga horst i söder och Bjärehalvöns bördiga knöl i norr. Och såklart dansken i väster. Vinkandes med en flaska Tuborg Grön. 

Och vattnet! Vattnet…friskt, salt och vederkvickande. 

Jag flyttade hit 2008. Eftersom jag är en gurka med ångest började jag genast utforska mitt rätta element. Mitt första badställe blev en förfallen brygga på Pettersbergsvägen i Mälarhöjden. Min lägenhet låg ovanför på ett berg. Utsikten över Mälaren gick inte av för hackor. Det dög för en skåning men jag var inte helt såld.

Som gammal Vindsurfare noterade jag efter en tid att det fanns en klubb under Västerbron. Det var en mäktig känsla att få planing i Riddarfjärden. Mitt i stan.

Reimersholme ratade jag snabbt. Ingen hit. För mycket människor på liten yta. För mycket barnbajs i vattnet.

Klordoftande upplevelse

Scener som hämtade ur Dirty Dancing

Andra sommaren upptäckte jag klipporna vid Fredhäll. Där spenderade jag många långa dagar. Att hoppa från tornet som monterats upp påminde mig om min barndoms somrar hos farmor på Kullaberg.

Ett annat bad som stannat kvar i minnet bär tydliga inslag av klor. Inte så konstigt eftersom det ägde rum på Kampementsbadet vid Gärdet. Men vi var ensamma, donnan från Riche och jag. Klockan var strax efter fyra och augustisöndagen grydde. Det var hennes idé. Vi hade hoppat över stängslet. En lapp från mina byxor hängde kvar och fladdrade i vinden. Scener som hämtade från Dirty Dancing.

Sånt man skriver hem om.

Dödskallebadet under Tranebergsbron är en pärla. Repet som underlättar när man ska upp är fastgjutet i en dödskalle. Av den anledningen kallar jag det för Dödskallebadet. Oklart om någon annan gör det.

Nuförtiden bor jag vid Telefonplan med promenadavstånd till badbryggan i Örnsberg. En given samlingsplats för badsugna söderortsbor. Så även för mig. Innevarande vinter debuterade jag som kallbadare på just denna plats. Temperaturer som får kroppsdelar att krympa har aldrig tidigare varit min melodi. Vederkvickande upphöjt till två. Märklig känsla det där med att stå med badbyxor på bryggan mitt i vintern och känna värme som strålar i bröstet.

Mer om vinterbad kan du läsa här

Det var lite om badplatserna i mitt stockholmshjärta.