Hållbart på tallriken i Vintervikens trädgård
En oas mitt i oasen. Så kan man beskriva Vintervikens trädgårdskafé. Här samsas aktiva odlare med besökare som vill äta närodlat mat och komma bort från stadens brus.
Kön ringlar sig lång till Vintervikens trädgårdskafé, där de anställda rör sig i skytteltrafik. Egenproducerade grönsaker serveras till hungriga gäster, nybakta bullar läggs på fat och vin hälls upp. Unga par och barnfamiljer tittar sig förvånat över axeln, när de ideella krafter som sköter trädgården, kommer kånkandes på stora planteringssäckar och redskap.
Anna Lindau, verksamhetsutvecklare i Vintervikens trädgårdsförening, står en bit bort och vattnar en växtbädd.
– Det händer att man blir lite irriterad på alla kafégästerna, säger hon och skrattar. Samtidigt lever vi ekonomiskt på gästerna, så det är en balans.
Trädgården som mötesplats
Hon funderar en smula.
– Men jag tror att många uppskattar att sitta och titta på när vi jobbar. Det blir en sorts aktivitet och det är något fint i det, en gemenskap.
Vad gör ni just nu?
– Vi håller på och gödslar, lägger på kompostjord i rabatterna och klipper ner gamla döda perenner från förra året.
Anna Lindau blickar nedåt.
– Det här är faktiskt det första vi planterar ut idag, det ska bli en stor vallmo.
Besöker kafét första gången
Ett stenkast bort sitter paret Erika Malm och Fredrik Hesslow med helt andra tankar i huvudet.
– Jag var hungrig, lite bakis och vi bor bara tio minuter bort, så vi tänkte vi skulle testa kafét, säger Erika Malm.
De är hyfsat nyinflyttade i den närliggande förorten Örnsberg och har lagt märke till det populära kafét när de har promenerat runt. Och just idag när gårdagskvällen gör sig lite extra påmind, bestämde sig paret för att det var rätt tillfälle att besöka trädgården.
– Det motsvarade mina förväntningar precis. Det är supertrevligt, god mat och mysigt, säger Fredrik.
Det låter som ett lyckat förstagångsbesök. Betyder det att ni kommer tillbaka igen?
– Ja, självklart, säger paret samstämmigt. Och det ska bli kul att se hur det ser ut när det blir ännu lummigare och grönare.
Av: Jesper Jäger-Ärlestad