Bada vid slott i 50-tals förorten Blackeberg
När jag går av tunnelbanan slås jag av att det mesta ser ut som det alltid har gjort. Tunnelbaneuppgången, det omfamnande torget med fontänerna i mitten, biblioteket, grillen och den lokala bion. 50-tals förorten Blackeberg är i mångt och mycket ett Vällingby i miniatyr, den världsberömda ABC- förorten två tunnelbanestationer västerut. Men jag gillar Blackeberg mer. Det är litet, mysigt, greppbart och fullt av natur. De två första raderna på Wikipedia sammanfattar det väl.
“Blackeberg byggdes i tidstypisk folkhemsarkitektur under tidigt 1950-tal och anses representera en lyckad strävan att integrera bostadshus i naturområde”.
Jag tillbringade mycket av min uppväxt här. Jag gick i gymnasiet, festade hemma hos kompisar och badade nere vid Ljunglöfska slottet eller “snuskungen”, som det heter i folkmun. Har du hört historien förresten?
En herre vid namn Knut Ljunglöf gjorde sig en förmögenhet på Ettans snus, köpte upp större delen av marken i Västerort, och lät bygga slottet till sig själv i 60-års present. Den rika snuskungen är död sedan länge och residenset fungerar numera som hotell -och konferensverksamhet.
Trots den estetiskt tilltalande byggnaden, och möjligheten att avnjuta vällagade middagar på den idylliska gården intill, ligger det verkliga smörgåsbordet en spottloska bort. Där möts Mälaren och Råcksta naturreservat, vars snirkliga stigar leder hela vägen ut till Hässelby. Nedanför stigen ligger badklipporna.
Där brukade jag och mina vänner bada. En bandspelare, ja jag är 80-talist, några folköl och en grill var det enda vi behövde. Vi kunde tillbringa hela dagar där, minst. När jag tänker tillbaka på den tiden, vilket jag gör rätt ofta, brukar jag fråga mig om jag är så fäst vid “Blackan” av rent nostalgiska skäl. Jag har trots allt aldrig bott där, utan mest spenderat tid i området för att många av mina vänner råkade bo där.
50-tals förorten Blackeberg är i mångt och mycket ett Vällingby i miniatyr, den världsberömda ABC- förorten två tunnelbanestationer västerut. Men jag gillar Blackeberg mer. Det är litet, mysigt, greppbart och fullt av natur.
Jag tänker på den där Wikipediameningen igen. “En lyckad strävan att integrera bostadshus i naturområde”. Det är nog där svaret ligger. Jag kan visserligen ha fel, men för mig finns det ingen annan förort som har lyckats kombinera tidstypisk arkitektur, boende och möjligheten till naturupplevelse på ett så övertygande sätt. Det bara stämmer.
Så när du nu funderar på hur du ska tillbringa din “hemester” i sommar på bästa möjliga sätt, gör då så här: Strunta i förutsägbara stadstips, som att trängas med andra turister i de trånga gränderna i Gamla Stan. Åk tjugo minuter utanför tullarna istället. Gå upp till grillen och köp dig en klassisk tunnbrödsrulle.
Vandra ner förbi Blackebergsskolan, jämsides med skogen, tills du slutligen kommer ner till “snuskungen”. Stanna upp en kort stund och beundra 1800-tals slottet och de tjusiga sällskapen som anländer i bilar. Gå sen 50 meter till badplatsen och lägg din badhandduk mot den mjuka varma klippformationen. Vi ses där.
Jesper Jäger-Ärlestad
