Barnen hade skogstid, men nu mest skärmtid?

Det är en tidig novembermorgon och jag står med barnen i hallen. Ingen vill klä på sig. Jag tjatar och tjatar och svettas så mycket att jag nästan måste slita av mig kläderna.

”Ta på dig overallen snälla du” säger jag sammanbitet upprepade gånger, men det är ingen av barnen som lyssnar. Lager på lager i all ära, men det är väl vansinnigt många plagg barnen ska klä på sig!

Jag tvingar ned irritationen och försöker så pedagogiskt jag kan att klä oss utan att barnen eller jag behöver skrika. Efter en stund kan jag lättat stänga dörren bakom oss och konstatera att alla är påklädda. Ingen skriker, (inte jag heller) och vi kan äntligen, ta oss ut.  

Skogens lugnande effekt på mig och barnen

När vi andas in den kyliga novemberluften och i gemensam trupp promenerar upp för den lilla kullen in i skogen händer något. Jag känner hur stressen som byggts upp vid påklädningen sakta börjar försvinna. Barnen börjar leka med pinnar och hittar på någon lek tillsammans och jag kan nöjt luta mig tillbaka (nåja åtminstone en liten stund innan jag måste rycka in för att någon bråkar med den andra…) och tanken slår mig att det är helt otroligt att det behövs så lite för att kunna slappna av.

Trots fördelarna med att vara ute verkar barn och unga ha allt mindre kontakt med naturen något som bekräftas av forskare. Det är något som medför uppenbara hälsorisker men som även kan påverka framtida skogsbruk och miljöpolitik. Forskning visar också att om man vistas ute i naturen 2 timmar i veckan ökar välbefinnandet. När man tänker på det är det ganska naturligt att det är bra att vistas utomhus, ändå är vi kanske inte där lika ofta som vi borde.

Minnena från förr var utan skärmtid

Min generation växte inte upp med skärmar. Min första mobiltelefon var en Nokia 3310 och internet var jättelångsamt. Skärmtiden var begränsad till en stund tv på kvällen, och vi var därför med all största sannolikhet ute mer än vad barnen är idag. Det fanns helt enkelt ingen skärm som lockade in oss.

Självklart innebär den tekniska utvecklingen också många positiva saker för barn och unga. Framförallt är det ett fantastiskt sätt att kommunicera på och att vara social med sina vänner. Däremot, om man läser på WHO:s hemsida och den senaste publiceringen av rekommendationerna med skärmtid är så står det att barn måste röra sig mer för att de ska växa upp och vara hälsosamma, det vill säga bland annat inte bara sitta vid en skärm.

Ett annat perspektiv

När jag läser artiklarna tänker jag på att det finns ett större perspektiv än att bara kämpa sig ut med alla barn. De behöver komma ut och få chansen att utforska. Även att lära sig att uppskatta och förhoppningsvis tycka om att vara i skogen. Dels för att förstå dess värde i samhället men också för att uppskatta det skogen har att erbjuda.

Att få barn att gå ut och leka i skogen är givetvis inte lika lätt när de bli äldre. Förhoppningsvis har de goda chanser att bli små skogsmulletyper om vi fortsätter att vara ute så mycket som vi är idag.